Man kan kanske tro att det är ett aprilskämt (det är ju första April och allt!), men så är inte fallet. Ni ser det tydligt på bilden… det finns en Pokémon som heter VOLBEAT. Jag tycker det är lite roligt jag. Danskarna är ett sånt där band som engagerar, där hälften av folket tycker det är svennebanan och rätt tamt, medan andra hälften tycker det funkar alldeles utmärkt.
Jag är nog mitt emellan.
Stundtals under karriären har detta band verkligen åstadkommit stordåd, samtidigt som det i ärlighetens namn inte alltid varit fantastiskt. Det kan bli lite väl mycket publikfrieri ibland. Och ändå. Recensionen av senaste plattan ”Seal The Deal & Let’s Boogie” skrev undertecknad på Werock, och delade ut en rätt förvånad 7 av 10. Utdrag ur recension lyder enligt följande:
Danmark.
För egen del är det lätt att tankarna glider iväg till Preben Elkjer, taffliga reklamslogans för Tuborg och Carlsberg, rödlätta rökande fans som sjunger vi er röde, vi er vide och en allmänt lättsam syn på livet. (Jo, jag vet, det stämmer inte och min personliga erfarenhet är väl snarare att de kommer i alla hud- och hårfärger, är smarta och ambitiösa, sörjer att man missade senaste fotbolls-EM och är hem till hippa mikrobryggerier som exempelvis Mikkeller… ). Förutfattade meningar och vanföreställningar så länge det är landet Danmark vi pratar om, och tankeexperimentet är här att addera ett annat lager. Musik.
Då rör sig tankarna genast i helt andra banor, och spontant åstadkommer det elektriska små laddningarna bland de grå hjärncellerna positiva bilder av skräckmästaren KING DIAMOND, METALLICAs sommarpratande trummis Lars Ulrich, rock’n’roll-cirkusen D.A.D och thrashbandet ARTILLERY som en gång faktiskt prånglat ur sig den bästa thrashplatta som nånsin presterats i vår kalla nord, ”By Inheritance” från 1990. Och VOLBEAT, förstås. Det är faktiskt rätt svårt att tänka på Danmark generellt och dess musikscen specifikt utan att VOLBEAT dyker upp.
Alltså är det extra kul att det finns ett Pokémon-kräk som heter samma sak som bandet. Jag kommer för alltid att tänka på frontmannen och överstepölsan Michael Poulsen när jag och kidsen är ute på Pokémonjakt framöver. För det är vi ju. Inte för att jag tycker det är speciellt kul eller spännande (surfar mest på hårdrock medan vi knatar…), men kidsen älskar det. Och det som får dem att röra sig är i grunden bra. Lite som att kombinera en skattkarta med min generations filmstjärnor. Så när jag hittade en VOLBEAT-Pokémon i en av grabbarnas tidningar kändes det självklart att lägga ut den. Kanske är ni fler som tvingas runt i jakt på de små crittren?
Det är i alla fall bra mycket härligare nu när våren börjar visa sig. Så här såg det ut förra helgen i Tyresö:
Inte fel, eller hur?
Nå, idag får man springa runt och lura folk. Jag tänker säga att MASTERPLANs nyinspelning av gamla HELLOWEEN-klassiker är en ”måste ha”-skiva som som skoj (allvarligt talat, jag har inte hört den – men kan det finnas en onödiga skiva i världshistorien än en där MASTERPLANs nuvarande sättning gör nyinspelningar på odödliga klassiker från HELLOWEENs tidiga era…? Knappast va?), du får hitta på ditt eget skämt.
Vi spelar väl ändå VOLBEAT när de är som bäst? Live!