”Bättre en session-öl i solen än tio makro-lager i skuggan”
– Hopmaestro
När de mest inbitna pilsnergubbarna beklagar sig som mest över session-ölernas infekterade räder genom Systembolagets hyllor så växlar grabbarna på To Øl upp och gasar på ännu mer och släpper 4 st i något de kallar ”The Session Series”. Alltså öl som man kan skotta i sig några av på stående fot utan att bete sig som ett praktarsel resten av dagen, alternativt sitta under något träd i skuggan och skylla på solsting. Två av dom ölen har nu letat sig till Sverige och helt ärligt så var jag lite rädd att dom inte skulle leverera. Men… min rädsla skulle vara obefogad.
För To Øl är inte dom där random-snubbarna som bara har fått för sig att göra lite öl. Nej, de har en ganska tuff approach mot bryggandet och officiellt så räds dom inte att kliva utanför boxen och göra sitt yttersta för att varje öl skall vara perfekt. Det gör väl alla bryggare kan man tycka, men deras renommé och historia säger allt. De har bryggt en djävulsk massa olika öl sedan 2010 och det är inte många som faller under strecket enligt publiken.
Så, helt rätt i tiden att släppa dessa pangbärs i Sverige, synd bara att det som vanligt saknas soltimmar i vårat avlånga land. Man får fantisera sig bort helt enkelt.
Öl: Thirsty Frontier
Stil: Session IPA
Styrka: 4,6%
Bryggeri: To Øl, Köpenhamn, Danmark
Var: Systembolaget – Små partier 3 Juli
Japps, en session-IPA dör man inte av, framför allt inte om den är snudd på perfekt. Jag tycker att man ofta upplever en sorts ”uppblåst” smak på session-IPA’s. Jag har beskrivit smaken förut som en ballong penslad med humleolja och maltglasyr, men biter man till för hårt så smäller ballongen och inuti är det bara luft? Inte i den här, den är fyllig som en övermogen melon och smakrik som en solsprängd apelsin.
Aromen är söt som mango och aprikos. Citronsyrliga nålstick och en pigg känsla av nakenbad killar dig i näsan.
Smaken är ”snabb” så det gäller att hänga på för att fatta vad som händer, men det är grapefrukt och apelsin besläktad humlesting blandad med persiko-sötma. Ett visst hugg från beska, men likt en vaccinationsspruta är det över på ett kick. Istället för en leksaksbil så får du en välbalanserad eftersmak av sommarbukett som snabbt löses upp och du måste ta en klunk till… och en till.
8,5/10
Öl: Cloud 9 Wit
Stil: Witbier
Styrka: 4,6%
Bryggeri: To Øl, Köpenhamn, Danmark
Var: Systembolaget – Små partier 3 Juli
”Okej, en witbier” sa jag högt till mig själv när jag sträckte ut min gubbsvettiga hand och och greppade flaskan. Tvivlet rusade in som ett grått moln på en Juli-himmel och belägrade sig ovanför mitt huvud. Jag är som bekant inte så imponerad av stilen witbier? Visste du inte det, så vet du det nu. Jag har aldrig riktigt vänslats på äkta vis med witbiers. Jag har försökt och försökt, men det sätter sig inte riktigt. Men plötsligt händer det…
Aromen är mango här med. Till skillnad från många andra öl som kan yttra mangodoft, så är det här helt sant, eftersom det är mango i. Och apelsinskal. Det doftar faktiskt aprikospuré, ni vet barnmatsburkaprikos, som man av någon anledning skickar i kidsen så fort de kan öppna ögonen. Det är något med aprikos? Det doftar lite blött bröd också.
Smaken är grym! Jag blir faktiskt förvånad själv. Så här god ska inte witbier vara? Okej, det är inte så att jag river av mig kläderna och springer ner för gatan i naken-eufori, men nästan… Kan det bero på att de inte har vräkt i koriander? Om de har det så märker man inte av den alls, och det kan vara det som räddar den här polaren? Söt smak av jäst, vete och apelsin tillsammans med den mjuka munkänslan så blir det här en superb witbier. Ta mig tusan om jag inte ska dubba den här till den bästa witbier jag druckit?
9.0/10
Mjuka drycker krävfa hård och tuff musik. Just för att summan skall bli konstant. Har ni tänkt på att det snart är vinter igen?
Drack Thirsty Frontier häromdagen.
Den var fin. Jag spelade Gary Moore ”Wild Frontier” till, och ta mej tusen om inte jag också tänkte just att…snart är det vinter?!
Vad märkligt?!