Söndagsbilaga: Under The Sign Of The Black Merch

Har du någon gång funderat över vår uniform?

Alltså – vi rockers, hur vi klär oss? Det finns förstås lika många varianter och detaljer som det finns individer, men det finns också gemensamma nämnare. Det spelar faktiskt ingen roll om du är en liksminkad black metal-snubbe eller en goth-tjej, om du kör sleezestilen med tuperat hår och jeansjacka eller om det är klassiska dödsmetallsgympadojjor som får dig att ticka. Vi har alla en sak gemensamt: vi bär merch.

Bandtröjor.

Inköpta för surt förvärvade slantar på den där magiska konserten, fula kopior eller unika signerade varianter, den klassiska bandtischan kommer i en uppsjö varianter. Inte sällan är motivet ett skivomslag eller en relativt dyster bild, med en mer eller mindre läsbar logga för bandet i fråga som central punkt. På håll kan vi känna igen varandra, och hårdrockens brödraskap gör att vi utan större problem kan ta upp konversationen med eller mindre helt okända människor bara för att de nu har samma uniform som oss. Typ. Nitar, smink, armband, ringar och annat är nästan valfritt, men någonstans tvingar oss vår kärlek till den distade musiken att klä oss åtminstone i en T-shirt som visar världen var vi har vårt hjärta, var vår smak finns.

Och det är påfallande ofta en svart tröja. En genomgång av hyllorna där dessa skatter ligger och väntar på att få visa upp sig visar en färgskala som rör sig ungefär i häraden svart – svart – svart – svart – grå¨- svart – svart – svart – blå (en IRON MAIDEN-tischa) – svart. Om man ska raljera. Därför känns rubriken på dagens Söndagsbilaga helt klockren, då den travesterar på BATHORY’s klassiska ”Under The Sign Of The Black Mark”, för det är vi. Hårdrockarna. Vi som lever under ”The Sign Of The Black Merch”. Och jag tänkte att vi skulle kolla lite av vad som gömmer sig i Rebellängelns garderob, kopplat till de olika typer av köp ett rock’n’roll-fan kan göra!

Först: De Klassiska Tröjorna

Du vet vad jag menar – inte sällan en baströja som man kan ha när som helst. på middag med svärmor? Klart GUNS’N’ROSES eller WHITESNAKE funkar. Hana i Centrum med barnen? MOTÖRHEAD, BLACK SABBATH eller IRON MAIDEN är ett säkert kort. Företagskickoff? Lite vågligare, fortfarande klart utan att stöta sig med någon så kan du gå på lite mindre kända akter för gemene man, så som ENTOMBED, HARDCORE SUPERSTAR, BLACK LABEL SOCIETY eller SLAYER. Faktum är – du kan antagligen gå med SLAYER när som helst, men det är en annan femma.

Baströjor, rätt enkla i sin design och oftast med ett ganska stort band som vem som helst kan känna igen. Okej, på bilderna ovan har det smygit sig in en del mindre kända akter så som MANTAR och VAMPIRE, men jag tror du förstår vad jag menar. De här tröjorna är ett steg från att säljas på H&M, fast varenda rocker med självaktning hellre skulle skära sig själv än att handla bandtischor på ett sånt ställe. Men vi har dem hemma, allihop.

Och de är… svarta. Typ allihop. Det finns dock undantag!

Nu ska det sägas att det här är ungefär undertecknads samlade mängd icke-svarta tröjor, så det är inga vansinniga mängder. MEN DE FINNS! Det är igen rätt stora band som RED HOT CHILI PEPPERS (är de hårdrock… ? vet inte, men jag gillar dem)m IRON MAIDEN, BLACK SABBATH, CARCASS (den grå med alla kirugrinstrumenten på!), BARONESS… och ett eller annat undantag i form av ALCEST och MANTAR (den trljan har nästan en egen historia i det här inlägget). Ändå. Rätt klassiskt. Visar en generell tillhörighet.

Inte som när vi går på djupet, och vill visa att VI FAKTISKT VAR DÄR.

Ja, vi pratar om konserttröjan. Den som bara gick att köpa precis där och då, eller som var förbehållen oss som lagt hutlösa pengar på VIP-biljetter. Som visar att vi inte bara gillar bandet, utan som ger oss en plats i gräddan av bandets fans. Tycker vi. Jag har en försvarlig mängd sådana, som jag oftast med stolthet bär. Nörderi eller inte. Bilderna nedan är en kavalkad, med såväl fram- som baksidor och detaljer på flera tröjor.

Det här är en hiskelig mängd bilder, jag fattar det – men om man lite enkelt ska bena ut dem så är det inte lika många olika tröjor. Det är OPETH i två VIP-tappningar från deras spelning på Circus, AT THE GATES turnétröja från det som skulle bli ”sista turnén” (jo men hej…), en crew-tischa från AC/DC (som jag inte ens förtjänat själv utan fått av Stones!), METALLICAS spytröja efter det inställda och återupplivade giget (som jag inte heller förtjänat själv utan fått av en vän…) samt dubbla CANDLEMASS-tischor från dels deras jubileum på Debaser Medis, samt Sweden Rock Magazines jubileum med CANDLEMASS och ENTOMBED på samma plats.

Men du förstår andemeningen, eller hur? DU VAR DÄR. Slår faktiskt vad om att du har i alla fall en sån tröja eller keps hemma, en sån som visar att du var på plats just där, just då.

Vilket faktiskt inte är riktigt samma sak som nästa grej. Tröjorna som man köper i support. För att stötta bandet, helt enkelt för att man gillar dem och vill att det ska bra för dem. Ja, såklart gillar man dem, men ändå. Huvudsyftet är faktiskt att visa solidaritet med bandet ifråga.

Jag har löjligt många tröjor från SATYRICON. Det beror lika mycket på att jag gillar bandet som att jag tycker de gör rasande snygga saker (mer om det snart), men även akter som MACHINE HEAD, TRIBULATION, DEATH ANGEL (en tröja jag faktiskt nästan aldrig haft på mig inser jag, jag ser fet ut i den…), MASTODON, ENTOMBED samt WATAIN får gå i den här kategorin.

Jag gillar dem stenhårt allihop, och önskar dem all lycka och framgång. Minns exempelvis just köpet av DEATH ANGEL efter deras gig på Debaser Medis då de sparkat arsel hela kvällen, och jag var rätt besviken över att det inte fanns en enda snygg tröja. Fastnade till slut för den där med stora blaffan du ser, bara för att…

Sen finns det ju motsatsen. De som gör så snygga tröjor så att man nästan inte kan välja bort något. Bäst av alla är polska BEHEMOTH!

Ja, du ser ju. Rasande läckert, från all-over-print med hela ”Demigod”-designen längst upp till vänster, via ”fotbollströjan” som bara finns via bandets officiella webshop ner till den nästan episka målningen med fågeln som landar på Nergals hand eller den långärmade dyrkartröjan. Få eller inget band klarar av att dels variera sig så mycket, men ändå producera så vansinnigt snygga saker. BEHEMOTH leder den genren, lätt, och det kommer garanterat att bli fler köp av bandets alster. Såväl musik som tröjor.

Men det finns fler.

SATYRICON är nämnda sedan tidigare, men även tyska KADAVAR (vars senaste platta ”Berlin” är ett smärre mästerverk) gör rasande snygga alster, såväl på tröja som på posters.

Som du ser har SATYRICON kört delar av sina texter på tröjor ett tag, ett ganska udda tilltag – men passande för just det bandet. Inte sällan är just refrängerna slagkraftiga och lämpliga för en sådan placering. Givetvis spelar det in att undertecknad gillar bandet också, min objektivitet är väl tveksam.

Sist men inte minst i den här modekollektionen ska du få långärmade tröjor som jag inte riktigt vet var jag ska placera. Visst köpte jag BOLT THROWER-tröjan av Karl Willetts, bandets sångare, i samband med Close-Up Festivalen – men det var ändå inte en sån där grej att jag ville ha den för ”att jag var där”. Dessutom har ju tyvärr bandets trummis Martin Kearns tragiskt lämnat oss bara häromdagen, så jag vet inte alls vad jag ska göra med BOLT THROWER.

Det andra är en CANDLEMASS-tröja som förvisso är skitsnygg, men helt feldesignad. Ärmarna är som sugrör, så man får inte ut händerna genom öppningarna.. (!). Med andra ord är det här inga tröjor som jag använder – men inte fanken kan de försvinna. De måste vara kvar, Man kastar inte bandtröjor. Basta.

Rätt mycket svart, eller hur?

Som det ska vara.

UNDER THE SIGN OF THE BLACK MERCH. Vi ses i vimlet. Jag är den tunnhårige killen med gaddade armar som bär en av tröjorna du ser ovan… min uniform!