”Söndagsbilaga” om Decibel Magazine Topp 100-nummer

Så, detta är den stora ”återkomstveckan”, kan man säga. Tipsen återvänder, Citaten återvänder och det vi kan kalla ”Söndagsbilagorna” återvänder från jullovet. I detta fall, alltså ”söndagsbilagan”, så är det alltså frågan om en lite längre blogpost som avser förgylla helgen, eller starta din vecka på ett bra sätt ifall du inte hann med den under söndagen. Det kan handla om nästan vad som helst, och det kommer under våren – precis som under hösten – att vara en mix av nyskrivet material som återanvändning av gammalt material från gamla Metalbloggen. Vem vet, kanske blir det stulet material också, det beror möjligtvis på hur panikslagen herr Rebellängel blir…!

Som start den här vårterminen ska vi dock ha helt nytt och färskt material, och vi ska titta på ett av de bästa köpen sen… ja.. typ för alltid. Vi snackar alltså om det paket som amerikanska Decibel Magazine erbjuder för ynka $16, och som avbildas ovan. Det kan vara det ultimata paketet för oss som gillar listor av alla de slag, och det innebär att man får fyra tidningar i brevlådan efter beställning, samtliga med ett tema.

• Topp 100 Death Metal albums
• Thrash Hall of Fame including Topp 50 thrash metal albums
• Topp 100 black metal albums
• Topp 100 Doom metal albums

Du fattar. Det är ett frosseri i fantastiska skivor, och det är en veritabel skattkista med uppslag för att forska vidare från om man som jag är löjligt intresserad av skivor. Så… jag tänkte att vi i denna söndagsbilaga skulle kika lite på de där tidningarna. Vad som finns där. Vad som kan beställas, vilka skivor som hamnar högst. Låter som en bra start på årets söndagsbilagor, eller hur?

Såhär startar vi. Med thrash metal. Detta är ett temanummer där man går igenom sina egenutnämnda plattor som valts in i tidningens ”Hall Of Fame” (varje nummer väljs en skiva in dit, förståår jag). Det innebär djuplodande intervjuer och kommentarer om skivor som exempelvis ”Reign In Blood” med SLAYER, ”Among The Living” med ANTHRAX, ”The Legacy” med TESTAMENT, ”…And Justice For All” med METALLICA, ”Rust In Peace” med MEGADETH, ”Beg To Differ” med PRONG och kanske lite mer oväntade ”Reason” med ANACRUSIS. Intressant läsning, men kanske inte anledningen till att jag ville lägga labbarna på tidningen. Det var istället listan över de 50 bästa skivorna inom thrash som lockade, och man kan konstatera att…

• VOIVOD är mer representerade än jag trodde (plats 37 och plats 6)
• Man har placerat ”Reign In Blood” som nummer två, mellan…
• …ettan ”Ride The Lightning” och trean ”Master Of Puppets” med METALLICA. Fel ordning på dem, tänker jag…
• Som nummer fem finns HOLY TERROR med ”Mind Wars”. Aldrig hört, men den måste ju vara kanon om den kniper en s hög placering!
• Det är en generell dominans av de stora banden. SLAYER, METALLICA, TESTAMENT, SEPULTURA, MEGADETH och ANTHRAX kammar tillsammans hem 15 av de 50 platserna.

Du behöver givetvis köpa tidningen själv för att få koll på allt, och läsa de träffsäkra kommentarerna om respektive skiva, samt motiveringen till varför de placeras som de gör. För min del fyller tidningen också ett spännande syfte, och jag plitar glatt ner ett flertal alster att köpa in under kommande år. Där hamnar bland annat HOLY TERROR ”mind Wars”, DARK ANGEL ”Darkness Descends”, BLIND ILLUSION ”The Sane Asylum”, EXHORDER ”Slaughter In The Vatican”och ANACRUSIS ”Reason” för att bara ta fem skivor i högen av pärlor jag behöver utforska. Dessutom finns det ett par jag inte har (varav en del har funnits på vinyl en gång i tiden, men eftersom jag skickat alla vinyler så fattas de numera) och som borde finnas i min skivhylla. Klassiker, får man säga. Överlag är detta trots den ganska rikliga fångsten av potentiellt nya favoritskivor den kanske tråkigaste av Decibel-tidningarna i det här paketet. Kanske har det att göra med att jag tycker thrash-plattorna oftast har beskrivits till död-dagar tidigare, eller så är det för att det är ett lite annat typ av nummer, med mindre fokus på listan och mer fokus på ett fåtal skivor. Spelar mindre roll. Vi går vidare!

Här ser du två av de elakaste och skitigaste subgenrerna som metal har lyckats åstadkomma. Death metal, och black metal. Jag tycker ibland att det är rätt enkelt att höra skillnaden, men andra gånger rätt knepigt. Dessutom finns det något som kallas för ”blackened death metal”, och du kan ju gissa om gränserna blir lättare eller svårare att urskilja en sån gång. Ett band som BEHEMOTH – som står bakom 2014 års bästa skiva – är inte hel enkla att placera in om man nu ska skilja på dessa två musikstilar.

Som tur är så har man här några riktlinjer.

Dödsplattorna som finns representerade i Decibel Magazines ranking över de 100 bästa genom tiderna är oftast av den rätt tydliga modellen. Gitarrljud som en anabolastinn motorsåg, texter om olika stadier av död och förruttnelse samt band som inte håller dubbelkaggar för nackdelar dominerar förstås, och extra kul tycker jag att det kan bli när man vet att en del av de norska black metal-bandet ville kalla dödsgänget för ”life metal”. Läs en text som den till Eaten av BLOODBATH och säg att det är inte är humor, I dare you!

Nå. De här två numren är renodlade list-nummer. I klassiskt manér startar man med skiva nummer 100 (MASTERs självbetitlade debut från 1990 respektive INQUISITION och deras ”Ominous Doctrines Of The Perpetual Mystical Macrocosm”) och relativt korta, slagfärdiga texter, ner till de topplacerade skivorna (som är MORBID ANGEL ”Altars Of Madness” som står i dödshörnan samt BATHORY ”Under The Sign Of The Black Mark” som håller black metal-fanan) som får mer utrymme. Det finns en hel del förväntade band, men även gott om alster som i alla fall jag aldrig har hört. Ska jag ge mig på att försöka sammanfatta mina intryck av respektive tidning på samma sätt som med thrash-numret (i punktform) så blir det enligt nedan:

THE 100 TOP DEATH ALBUMS OF ALL TIME

• Jag är inte förvånad att MORBID ANGEL toppar. Det är kanske inte min personliga favorit (den är bra, men inte bäst tycker jag), men jag fattar grejen. Utan den = ingen döds. Överdrivet kanske, men det är givetvis ett apiskt verk som ska ha en framskjuten placering.
• Tvåa är CARCASS ”Necrotism: Descanting The Insalubrious”, trea är DEATH ”Human”, fyra är ENTOMBED ”Left Hand Path” och femma är AUTOPSY ”Mental Funeral”. Klassiska alster allihop, men personligen har jag ingen relation alls till AUTOPSY så det blir lite knas när de kommer så högt. Jag tycker BOLT THROWER skulle varit högre placerade generellt, men…
• …eftersom britterna (du har inte missat det här citatet av Jo Bench väl?) ändå har totalt 3 skivor med på listan (”…For Victory” på plats 96, ”War Master” på plats 32 och ”Realm Of Chaos” på plats 12) så kan man väl inte vara helt missnöjd.
• DISSECTION har satts som dödsmetall. Man har med ”The Somberlain” på plats 36 och ”Storm Of The Light’s Bane” på plats 27. Noterbart är att man med samma skivor, i numret om black metal, når placeringarna 36 respektive 23. Är konkurrensen en aning hårdare på death metal, alltså? Vet inte dte jag. Dessutom tycker inte jag att bandet spelar döds, framförallt inte på ”Storm Of The Light’s Bane”, men det är väl en annan femma….
• Sverige är välrepresenterat, förstås. Här finns ENTOMBED, AT THE GATES, DISMEMBER, OPETH, BLOODBATH, GRAVE, IN FLAMES, DARK TRANQUILLITY, DISSECTION, UNLEASHED, THE CROWN, UNANIMATED, TIAMAT, GOD MACABRE, REPUGNANT, EUCHARIST och EDGE OF SANITY. Massivt, eller hur, speciellt som flera av dem faktiskt har med mer än ett alster. En sådan gång ser man hur tungt vägande det här lilla landet är inom denna genre…

THE 100 TOP BLACK METAL ALBUMS OF ALL TIME:

• Man har placerat BATHORY ”Under The Sign Of The Black Mark” som etta, och inte den jag trodde. Jag trodde att tvåan, MAYHEM ”De Mysteriis Dom Sathanas”, skulle hamna högst. Inte kanske för att jag personligen håller den som bäst, utan för att jag tror att den varit mest betydelsefull för hela den andra vågen och allt som hände i Norge. Där ser man.
• Norge dominerar annars i toppen. förutom BATHORY så finns VENOM (plats 5 med ”Black Metal”), MARDUK (plats 7 med ”Opus Nocturne”) samt BEHERIT (finnarna har plats 10 med sin ”Drawing Down The Moon”) så är resten norskt. MAYHEM, DARKTHRONE, EMPEROR, SATYRICON, IMMORTAL och BURZUM har knipit resten av placeringarna.
• BATHORY har med fem skivor bland de 40 bäst placerade. Decibel anser alltså att Quothon stått för en åttondel av de 40 bästa black metal-plattorna genom tiderna. Skapligt facit…
• Det är ganska dominerande med äldre skivor. Inte många av de plattor som återfinns här är producerade efter år 2000. WEAKLING på plats 20 (”Dead As Dreams” heter skivan från år 2000), WATAIN (”Sworn To The Dark” på plats 27 är från 2007 och ”Casus Luciferi” på plats 67 är från 2003), och sen spridda skurar av band som DEATHSPELL OMEGA BLUT AUS NORD dyker upp bland de första femtio banden. Därefter kommer det intressanta saker hela tiden, mem ändå – det är tydligt att det som räknas som klassiker och de stora alstren är…äldre.
• Den här tidningen innehåller så galet mycket skivor som jag inte har hört eller har har koll på. MEN. Att gå till botten med alla dem kommer att ta en smärre evighet. Med black metal är det inte sällan så att det behövs lite tid för att komma in under skinnet på. Räkna med tillbakalänkningar till det här inlägget vad det lider dock, för några av de här skivorna hamnar nästan genast på inköpslistan…

Jag gillar döds och jag gillar black metal. Både dessa tidningar innehåller en hel del guldkorn som jag kommer att utforska, men den huvudsakliga källan till köp och till inspiration var trots allt den här tidningen.

”the Top 100 Doom Metal Albums Of All Time” innehåller förstås ingen av de jag pekade ut i inlägget ”Doom in. Doom on. Doom down.” , men det förvånar ju inte direkt. Det var nyare lite oväntade doom alster, men detta… 100 plattor som innehåller akter som BLACK SABBATH, PARADISE LOST och CANDLEMASS.. min direkta tanke var förstås att här, mina vänner, här finns det guld!

Så är det också. Visst känner jag igen och har koll på fler skivor här än i black metal-fallet, men det finns ändå gott om plattor vars texter, skivbolag eller övriga referenser gör att pulsen höjs lite, och som jag inte har koll på sådan innan. Innan vi kollar sånt tänkte jag ändå att vi skulle göra lite samma sak som med de andra tidningarna, alltså att försöka sammanfatta lite tankar…

• BLACK SABBATH räknas som doom här, och det gör förstås att man dominerar. 1:a med självbetitlade debuten, 4:a med ”Master Of Reality”, 11:a med ”Paranoid”, 16:e med ”Vol 4”, 22:a med ”Sabbath Bloody Sabbath” och 45:a med ”Sabotage”.
• CANDLEMASS har en del skivor med också… ”Epicus Doomicus Metallicus” är 2:a, ”Nightfall” är 18:e och ”Ancient Dreams” kniper plats 41.
• Skivbolaget Profund Lore verkar vara en guldklimp för oss som gillar doom!
• Jag har faktiskt (skäms lite) ingen koll eller historia med TROUBLE. Det måste liksom åtgärdas nu…!
• Det finns ett band som heter DISEMBOWELMENT och som dyker upp både som döds och som doom. Skivan ”Trancendence Into The Periphal” får höga placeringar (15:e-plats här) och fina vitsord… kan det vara en gömd pärla? Måste kollas.
• Bland de ”sista 50” placeringarna tycker jag att det regnar intressanta skivor. Akter som AHAB, WHILE HEAVEN WEPT, SOLSTICE och DREAM DEATH hamnar alla rakt in i inköpslistan. Om de går att finna, det brukar inte vara så enkelt alltid när det gäller äldre alster, men det ska väl lösa sig.
• Robert Lowe ser löjligt ung och smal ut på bilden med SOLITUDE AETURNUS (plats 32 med ”Beyond The Crimson Horizon”) om man jämför med på slutet med CANDLEMASS…
• CIRITH UNGOL och ”King Of The Dead” har man sett när man var liten, på baksidan av serietidningar och i Ginza-katalogen, det är den klassiska bilden med Michael Moorcocks Elric som ska bekämpa en häxkung. Men. Jag har nog fan aldrig hört den. Är den bra?

Det märks säkert, men för tydlighets skull – jag har INTE kopierat listorna och skrivit dem bara rakt av, även om du får veta vilka skivor som placerat sig högst och en hel del andra detaljer. Anledningen till det är rätt enkel – jag tycker att du ska köpa de här tidningarna, och som av en slump så är de paketerade av Decibel Magazine för $16 tillsammans. Du kan köpa lösa tidningar för ynka $4 stycket, men eftersom du ändå vill ha alla (erkänn!) och ska betala frakten (det kommer som ett tjockt kuvert som levereras i din brevlåda) så är det lika bra att du tar dem allihop. Klicka in på webshopen och beställ.

Själv tänker jag att… jag undrar om jag skulle klara av att skriva en liknande grej?

En Top 100 of all times. Hur tänker man då? Personliga favoriter vs de skivor som man inser har format genren? Thrash metal skulle exempelvis innebära att jag ville addera ARTILLERY, SACRED REICH och ANNIHILATOR, men hur ska de värderas jämfört med de ”stora” alstren? Och hur definierar man black, doom, death? Inte helt enkelt, och det är väl förstås anledningen till att en del akter och skivor dyker upp i flera tidningar. Dessutom ska det ju vara mer än en person som beslutar sådant här.

Omröstning bland er läsare, kanske?

Eller ett försök att hitta i alla fall Top 50 Of All Times inom en kategori?

Inget av det är omöjligt, och vi får se vad Rebellängeln kan koka ihop under året. Du lär oavsett få läsa mer om de här tidningarna och skivorna som hittas däri, samt fler söndagsläsningar med lite längre innehåll. Nästa söndag, till exempel, då en nygammal serie vid namn ”Besatt” får sin premiär, i vilken Rebellängeln kommer att skärskåda såväl skivor som jag haft en närapå osund besatthet av, likväl som minnen och situationer från tiden runt den här besattheten.

Innan dess ska jag beställa en sinnessjuk massa skivor dock. Från Decibel Magazines sammanställning. Avslutningen den här gången får alltså bli en ”enkel” fråga.

Vilken är den absolut bästa skivan genom tiderna i genrerna thrash, death och black metal?