Sammanfattning: ÖÖWF 2014

Ja, det har varit Öl & Whisky festival i Örebro och eftersom jag bor ett stenkast från festivalen så vore det tjänstefel att inte gå dit.
Jag hade tyvärr bara möjlighet att besöka på fredagen, vilket gjorde att jag kände mig stressad och irrade runt lite för mycket då jag ville testa så många olika saker. Det blev lite ostrukturerat, men jag lyckades plocka på mig smaknoteringar från en hel del trots allt. Jag missade dock tyvärr en del utställares monters helt och hållet, vilket grämer mig något. Nästa år ska jag försöka boka in mig två dagar och sprida ut det lite bättre. Jag måste passa på att ge Stefan på bloggen ”Ölsvammel” en stor horns up för hans digra lista som gjorde att jag lyckades ganska väl i slutänden ändå.

Det var kanonstämning bland alla inblandade och jag hade trevligt hos alla bryggare/säljare/beertenders och jag upplevde att alla var peppade och pratvilliga. Suveränt. Alla utmärkte sig som extremt trevliga filurer och man fick svar på det mesta.

Vad lyckades eder hjälte peta i sig på den här festivalen då? Ja, här kommer en lista och för enkelhetens skull har jag lagt dom i slumpmässig ordning och inte i den ordning jag provade dom. Inga sifferbetyg. Håll i er så åker vi…

Utan rangordning, men numrerat för enkelhetens skull.

1. Höganäs Bryggeri African Pale Ale – En mycket trevlig pale ale som är bryggd med humle från Sydafrika. Denna blev senare vald till ”Bästa Ale 2014”, vilket jag förstår. Jag kunde inte sluta lukta på den här, väldigt annorlunda lukt, det luktade lejonman, savann och afrikansk morgondagg. Hade jag sagt det om jag inte vetat att humlen var från Sydafrika, nej, förmodligen inte, men det låter cool. I smaken slog den om till en fräsch och uppiggande session-liknande sak som gav mersmak. Jag hoppas denna kan dyka upp på flaska så fler kan prova. Mycket spännande!

2. Höganäs Bryggeri Twisted Twin – Den här pjäsen har funnits ett tag på flaska och jag tror det finns några ex. kvar på SB’s beställningssortiment. Jag hade dock inte provat denna innan, och jag blev så inspirerad av storheten i ovanstående bryggd så jag var tvungen att prova. Jag ångrar mig inte. Fixa ett par flaskor av denna om du gillar tung dubbel-IPA med mängder av tropisk frukt och tallbarr.

3. Founders Dirty Bastard – Jag blev så till mig i trasorna när jag såg den på håll i kylen, då jag trodde det var ”Founders Devil Dancer”, men icke. När jag insåg mitt misstag var det för sent, och jag låtsades som det regnade. Jag vet nämligen att det är en mycket god Scotch Ale. Finns inte på SB, men dock på utvalda krogar, så om du gillar komplexa smutt-öl så ska du fixa dig en flaska nästa gång du går på lokal. Top notch vinteröl att sitta och dra jakthistorier med gamla grevar och andra adelsmän till.

4. Founders All Day IPA ihop med Chokladtryffel smaksatt med samma öl. – Den här har ni sett min recension på tidigare här på Heavy Metale, om inte så får ni leta er bakåt i historiken. Personalen hos Wicked Wine hade nämligen gjort en chokladtryffel smaksatt med samma öl och då var jag ju bara tvungen att prova. Det smakade inte lederhosen kan jag säga, utan det var riktigt smasko.

5. Smuttynose/Stone Cluster’s Last Stand – Ooops, här har vi ett guldkorn. Det här är en sambryggning mellan Smuttynose och Stone. Den snitsiga ordleken med General Custer och Cluster kommer ifrån syftet med sambryggningen. Man ville ge den gamla humlesorten Cluster en chans till och därmed kanske det är Cluster’s Last Stand? Eller början på en ny era? Inte lika aromatisk som moderna humlesorter, dock mycket trevlig ändå. Luktade som en gammal hederlig britt-IPA, men smakade som en amerikansk IPA på valium. Värd att testa om du är lite nördig, och det är du väl? Kommer på SB 5:e December och kostar en dryg hundring.

6. Mohawk Brewing Vs Mosaic – Ja den här är inte ny, men jag behövde prova den för att täppa till en lucka i mitt Mohawk-register. Mosaic är en rätt hygglig humle med Skandinaviska undertoner från gran och blåbärsris. Nu ska jag inte påstå att jag glider runt och tuggar på blåbärsris sådär till husbehov, men onekligen så är det en trevlig IPA, så hittar du en på ett krogbesök tycker jag du ska köpa dig en flaska då det inte skall finnas så många kvar. En helt okej IPA.

7. Ölvisholt Brugghus Skadi – En isländsk saison. Min ganska nyväckta nyfikenhet på denna ölstil tvingade mig att testa den här. Kryddad med Angelica frön, vilket jag tror är släkt med fjällkvanne, jag kan vara ute på hal is här? Oavsett så var den lite kryddig och marsipanaktig. Den var lättdrucken och smakade som en isländsk gejser, och det räckte för mig. Bra, även om jag inte gjorde frivolter med skruv.

8. Beavertown Neck Oil – Det här bryggeriet är ganska hett på fronten just nu och jag hade handtackat personalen bakom disken om de hade trollat fram en Gamma Ray ur bakfickan. Den är tydligen slut överallt, så jag fick nöja mig med en Neck Oil. Det är en American Pale Ale, och den var helt OK, men jag skrev inte så mycket mer här i mina smaknoteringar. Lite blek och anonym tyvärr. Men, jag får avvakta mer sorter från Beavertown som jag gissar kommer att dyka upp framöver?

9. Eskilstuna Ölkultur Barley Wine Dipa Blend – Hoppsan, nu är det allvar. En blended öl gjord på Monks Hellza Hoppin DIPA och Eskilstuna’s Barley Wine. Kola, sötma, lite DIPA i undertonerna och humle. Lite för söt trots allt, men ändå en guldöl. Jag är svag för Barley Wine även om jag gillar de amerikanska hårdhumlade varianterna mer. Den här var dock mycket trevlig. Finns inte på SB vad jag kan se, tyvärr.

10. Eskilstuna Ölkultur Scandinavian Spruce – Jag får börja med att be om ursäkt, för jag tror inte det var/är Eskilstuna helt solo här, det är någon typ av samarbete, men det är i alla fall en saison-aktig sak bryggd på handplockade granskott och med Cascade-humle. Jag är svag för såna här typer av brygder och just gran borde vara en perfekt smaksättare. Tyvärr smakar den inte så mycket gran som jag hoppades, men den är onekligen fräsch och spännande. Den kommer på SB 1:a December och ”såklart” med kollikrav vilket är skandal. Den måste jag fixa som styckeflaskor om jag så måste åka till Eskilstuna och handplocka själv.

11. Malmö Brygghus Veneta – En saison och den luktar funkigt värre, smakar fruktigt och jästigt. Jag tycker den var rätt god och jag skulle vilja prova den igen. Bra hugg i eftersmaken från någon krydda som jag inte kan sätta fingret på.

12. Malmö Brygghus Flip Flop – En fräsch session-ale skulle jag vilja säga om denna, jag är osäker på om bryggaren håller med om det? Den var frisk och fräsch som sig bör, och man kan nog dricka en hel del av denna utan att börja gråta? Ett par kom fram när jag stod och språkade med herrarna här och snubben beställer något, vad det nu var, och tjejen säger –”Jag vet inte vad jag vill ha, vad har ni?” och innan bartendern/bryggaren hinner svara så säger hon -”Jag gillar bara ljus öl.” Med väl dold frustration så erbjuder han just en Flip Flop som jag står och dricker också, och jag intygar även att den är god och borde gå bra. Vi fortsätter prata och tjejen kommer tillbaka efter en stund och säger att den -”…smakar surt”. Jag säger då åt henne att -”Ja den är ju bryggd på gamla Flip flops” och hon svarar då bara ”Jahaaaa” och går därifrån??

13. BrewDog #Mashtag 2014 – Ja, ni som känner mig vet att jag inte suger i mig en red ale helt frivilligt. De trevliga herrarna bakom disken övertalade mig dock att prova. En Imperial Red Ale som verkligen inte motsvarade mina förväntningar (på ett positivt sätt). En rätt tung maltsoppa som lyftes till skyn av en hög alkoholhalt och en trevlig humlesammansättning. 9% och nästan kryddig i smaken så då fick jag t.o.m. kosta på mig ett leende.

14. Ballast Point Fathom – Ytterligare ett av mina favoritbryggerier. Ballast Point har aldrig gjort mig besviken, icke så heller denna gång. Jag hade inte testat denna innan, och en 7% IPL borde göra det till en show om man nu måste dricka lager. Den här kommer på burk i början på nästa år om man skall tro på rykten, och då är den ett givet köp.

15. Lagunitas Daytime Fractional IPA – Wow, den här får gärna ta sig in i SB’s sortiment. Vilken doft! Den luktade så gott så jag blev som en liten flicka inför en konsert med ”The Fooo”. Jag stod och luktade på den hur länge som helst. Det var till och med så att personalen började titta snett på mig. Smakmässigt så var den otroligt frisk och fräsch, även om den var lite tunn. Men det är ju en session-IPA också, så det får vi ta. Återigen… doften people!!

16. Coronado Sock Knocker – En dubbel-IPA från Coronado borde få mig att börja steppdansa på plats. Men inte denna gång, jag vet inte varför? Jag borde ha blivit helt lyrisk, men jag fick ingen speciell vibb från den. Den var inte dålig eller så, bara… anonym på något sätt. Jag hoppas få möjlighet att prova den här vid något annat tillfälle, jag kanske var temporärt förstörd i smaklökarna?

17. Oppigårds Bryggeri Everyday IPA – Oppigårds har också hakat på Session-trenden, och med rätta måste jag säga. Varför skall inte ett av Sveriges större hantverksbryggerier bidra till en alkoholsvagare trend? Enda problemet är att det är November nu och ganska långt till sommar och sol. Men, om man fantiserar lite så kan man ju dricka en sån här också. Otroligt kristallklar brygd… och uppfriskande… och god. Den här kommer nog att slå till sommaren. Den finns att köpa nu med kollikrav. Lite overkill för mig som vill umgås med alla öl som släpps, jag får vänta tills den kommer styckevis, vilket jag iskallt förutsätter att den kommer att göra.

18. Ska Brewing Rudie Session IPA – Modus Hoperandi’s skapare ger oss denna session-IPA och det ger mig höga förväntningar. Modus Hoperandi är min all-time favorite alla kategorier. Tyvär så upplever jag denna lite ruffig och oslipad. Ganska gräsig och torr i finishen. Kommer helt klart testa den igen om den dyker upp på SB eller i något annat sammanhang.

19. The Ilkley Brewery The Mayan – Den här rackaren har ni säkert redan provat? Den finns redan på SB som tillfällig gäst och jag blev övertalad att prova den av Great Brands beertenders. Och dom hade rätt. En ganska tunn singel stout…med chipotle i. Vad kan gå fel? Först känner jag inget, och sen kommer det en hetta från chilin, och det är ganska mycket mer än jag hade räknat med. Behöver jag säga att jag redan beställt ett par flaskor? Kanon-prylar!

20. Coppersmith’s White IPA – Ja, jag var tvungen att testa denna igen. Jag provade den på SMÖF2014 och jag tyckte den var jättefräsch då. Jag ville prova den igen för att se om den höll även nu i konkurrens med mer tyngre aktörer. Och det gör den. Jag tycker denna är pangfin. Lite syrlig och pigg. Stadiga 7% som ger den lite auktoritet, men ändå en lätt och lekfull aura. Den här kommer nog bli en storvolymare i mitt hus framåt vårkanten. Jag spår en lysande framtid för Coppersmith, även om jag tycker att deras öl (de sorter jag provat) är av lite väl tillbakalutad kvalitet, så är det ingen tvekan om att det är herrar som har koll på läget och vet vad de vill.

21. Lagunitas Pils – Ytterligare en Lagunitas jag kan checka av från min lista. En rekorderlig pilsner helt enkelt, inget mer, inget mindre. Lätt och dansant i kroppen, noter av lageröl men med extra krispighet och lite Lagunitas-anda så blir den fullt drickbar. Bra!

Ja, som ni ser så blev det några stycken, och jag kände mig inte fullt nöjd, Jag missade AST’s monter helt och hållet. Jag missade en hel del från Galateas monter som jag ville prova, t.ex. St:Eriks sambryggning med Sam Adams. Ja det var en massa mer jag missade faktiskt. Men man kan inte få allt här i världen.

Jag tycker att det är en trevlig och välarrangerad festival, även om den är av det mindre slaget (om man jämför), och det är trots allt min närmsta festival så jag kan inte klaga.

En annan sak som grämer mig ännu mer är att jag missade att All In Brewing hade tap takeover på Örebro Ölcafé vilket jag hade kunnat gett min högra lever (?) för att besöka. Deras ”Mangofeber” ska vara något utöver det vanliga.

Men nästa år… då ni!