År 2012 spelade jag Of Darkness med YEAR OF THE GOAT på den årliga Hårdrockskvällen och utropade högt att ”det här, det är nästa GHOST”. Det var då. Nu är nu, och vi kan tack och lov konstatera att så inte blivit fallet. Där GHOST vattnats ur till medioker skvalpop har YEAR OF THE GOAT hittat in till en inre glöd som gör dem långt mer intressanta än den mer kommersiellt framgångsrika spökorkestern. Nya plattan ”Novis Orbum Terrarum Ordinis” innehåller såväl rock’n’roll-rökare med ett jäkla sväng som episka utsvävningar när bandet fortsätter plöja den fåra man skapat med alster som ”Angel Necropolis” (som varit Rebellängeln Tipsar) och ”The Unspeakable”. Har man koll på YEAR OF THE GOAT sedan tidigare får man mer av samma (fast kanske lite bättre, faktiskt – även om tidigare nämnda Of Darkness ju för alltid förblir lite av en favorit..), har man inte koll på dem sedan innan så är det här en alldeles utmärkt ”in” till bandet.
Skivan då, den tredje fullängdaren i ordningen, hur är den?
Låtmässigt får man 9 spår, alla med mer eller mindre knepiga latinska namn. Inledande Subortus och avslutande episka (över 14 minuter!) Subicio inleder respektive avslutar närmare 56 minuter musik, så det är en mastig pjäs på det hela taget. Medelspåret är bra, och stundtals är detta riktigt stekhett. Acedia, Luxuria och svepande långa IRA funkar fint och är bra representanter för Norrköpingsgängets musik – men det är ändå som om bandet lägger in en extra växel när man träffar höjdpunkterna Gula, Avartia och Invidia i rad. Precis där och då är inte bara den här skivan med den knepiga titeln som bäst – jag vill påstå att i den trion låtar kan YEAR OF THE GOAT erövra världen. På sitt eget, icke-maskerade och okontroversiella vis.
Det här är musik som talar till djupet i människan. Till det inre. Om du låter den. Mycket bra, kort och gott, och en enkel summering när det kommer till betyget.
YEAR OF THE GOAT ”Novis Orbum Terrarum Ordinis” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!