Det har snöat lite i Stockholm (och andra delar av landet) den senaste veckan, så infrastrukturen har funkat sisådär. Man kan kanske inte längre använda uttryck ”som ett brev på posten” eller att det går ”som tåget”, för… ja… det har inte alls varit så. Istället kanske man ska hitta andra sätt att uttrycka pålitlighet, Stabilitet.”Som VADER” kanske är mer lämpligt, för efter den senaste formen som polackerna visar kan man inte annat än förundras: hur kan man inom en så smal ram rent musikaliskt (det är verkligen inga överraskningar som bjuds!) ändå servera så otroligt effektiv och bra dödsthrash? Samma som alltid, men ändå ny? Den spontana tanken efter att man dundrat igenom ca 33 minuter (10 låtar) är nämligen att omedelbart trycka på play igen. Eller bara ha skivan på repeat. Stabilt.
På förra given ”Tibi Et Igni” var VADER bra, med ett par riktiga höjdare – främst minns du ju säkert smått magiska ”Triumph Of Death” – den här gången är det totalt mangel modell köttmur som gäller. Inga svagheter, Inga sprickor. Bara jämnhet. Det betyder samtidigt att den där totala dunderhiten som du bara älskar kanske faktiskt inte sticker ut på samma sätt. Det är helt enkelt inte lika lätt att hitta en sån där fullständig superfavorit på ”The Empire”. Nu är det förstås inte enbart av ondo, långt ifrån. Jag gillar faktiskt den här given mer än föregångaren totalt sett (och det trots att jag hade föregångaren på plats 30 på Årsbästalistan 2014!). Spår som inledande Angels Of Steel och stenhårda Tempest sätter tonen – det är aggressivt, snabbt och precis som vanligt. Gitarrtonen är makalöst härlig, och har man sett VADER och kanske framförallt rutinerade Pjotr ”Peter” Wivwczarek chefa live så vet man precis hur det här är.
Knäckande.
Resten av skivan följer mer eller mindre samma recept. Mangel, antingen snabbt eller blytungt, inte sällan i kombination i samma låt. Singeln Iron Reign är kanske bäst och mest talande för hur skivan låter, men som redan nämnts – det är inte med mycket i så fall. Du kan lika gärna välja spår som The Army-Geddon eller Prayer To The God Of War om du vill ha pärlor. Bandet levererar dessutom, förutom tidigare nämnda starke mannen Peter Wiwczareks insats så måste man lyfta fram r hela gitarrspelet. Marek ”Spider” Pajak kanske inte är den vackraste gitarristen rent bildligt, men han kan konsten att lira gura så att du vill headbanga alldeles oavsett om du har hår eller ej. Visst är trum- och basspel bra också, men det är framförallt tonen och svänget på gitarrspelet som man tar med sig när dte gäller insatsen. Löjligt bra.
VADER konstaterar att vi ska sälla oss tilll Imperiet, känna kraften på den mörka sidan. Absolut. Låter det så här så är det ingen tvekan. ”The Empire” återfinns garanterat på årsbästalistan 2016…
VADER ”The Empire” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!