Recension: UADA ”Djinn”

Det är ett bra år för black metal. Måhända är det pandemin som skapat en fin grogrund för just den genren, eller så står den svarta solen just rätt för black metal anno 2020. Det ska vi låta vara osagt. Släpp från band som SVARTKONST, KVAEN eller …AND OCEANS har kanske kommit lite från ingenstans och visat styrka – men så är verkligen inte fallet med amerikanska UADA. Att ”Djinn”, den tredje plattan i ordningen, är urstark är verkligen ingen överraskning efter insatserna på ”Devoid Of Light” och ”Cult Of A Dying Sun”, och dessutom har bandets stigande renommé gjort att singlarna spelats en hel del i olika kanaler. Kort sagt: att UADA släpper en platta är numera en ganska big deal i black metal-kretsar.

Första låten – tillika titelspår – Djinn startar dessutom i ljusa toner, med ett ruggigt driv. Detta var första singeln, och det är en låt som sätter förväntningar. Episkt, svävande. Efterföljande The Great Mirage bygger vidare mot skivans Piece De Resistance: No Place Here. Detta är 13:41 black metal i yppersta klass, och här drar bandet i tankarna mot förra årets bästa platta ”Adore” av NUMENOREAN. Det är skiftningar mellan mörkt och ljust, intensivt och lugnt, vackert och fult, drivet och atmosfäriskt suggestivt – kanske är det UADAs mest komplexa låt till dags dato? Skivan fullgörs sedan av In The Abscence Of Matters, Forestless och avslutande långa Between Two Worlds, total speltid runt en timme. Det är en skiva som kräver en hel uppsättning lyssningar för att verkligen sätta sig, och kanske är det även dess svaghet i jämförelse med sina föregångare?

Trots att ”Djinn” är en riktigt bra skiva så känns det nämligen mindre självklar än exempelvis just ”Devoid Of Light”, och det finns en uppenbar risk att den här skivna kommer få stå lite i skymundan av mer lättillgängliga alster, såväl i år som i UADAs egna diskografi. För dig som ger dig hän och ger skivan chansen på allvar väntar en fin och hållbar bekantskap.

UADA ”Djinn” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!