Recension: THE DOOMSDAY KINGDOM ”S/t”

Leif Edling kallar sig ”The Doomfather” på detta projekt, och inget kunde ju vara mer rätt. Få – om någon – har samma enorma förmåga att skriva riff som är lika episka, tunga och lättlyssnade. Att han varit hjärnan bakom CANDLEMASS en smärre evighet är egentligen bara delar av karl’ns storhet, det faktum att han liksom lite på en höft kan mangla ur sig sidoprojekt som i sig är intressantare än mycket annat (KRUX, AVATARIUM, ABSTRACT ALGEBRA…) är ytterligare ett bevis för det kreativa geniet. De senaste åren har Leif haft det lite tufft, och fört en kamp mot utbrändhet. Han har inte klarat av att spela live med CANDLEMASS på bra länge (även om han förstås är minst sagt medförfattare till bandets EP ”Death Thy Lover”), och har i ett flertal intervjuer berättat om hur de mörka tankarna och känslorna varit svåra att brottas med. Flera av låtarna på den självbetitlade debuten med THE DOOMSDAY KINGDOM är direkt hämtade ur den mörka brunnen, och därför var i alla fall jag lite skeptisk initialt. Inte till låtarna, utan till valet av sångare. Vid mikrofonen står nämligen WOLF-frontmannen Niklas Stålvind, en kille som varit intervjuad här på Heavy MetAle och som verkligen känns som en positiv storm vars röst passar som handen i handsken när det gäller klassisk heavy metal (kolla in WOLFs senaste giv ”Devil Seed”, samt Hopmaestros recension av ölen vi på detta bryggeri har tillsammans med bandet, ”Wolf Pale Moon Ale”).

Men doom? Passar det med den stämman?

Svaret visar sig redan i inledande Silent Kingdom, och svaret är ett tydligt och klart ja. När man kombinerar Edlings förmåga att skriva riff som smittar trots att de går i moll med Stålvinds stål i stämman så får man ett alldeles lysande resultat. Det fungerar extra bra i de snabbare låtarna som Hand Of Hell, men jag tycker att det klarar sig fint även i mer ödesmättade och långsammare saker som The Sceptre. Lite överraskande, men kul. Inledningen på plattan är dessutom väldigt stark, med redan nämnda favoriten Silent Kingdom, The Never Machine och A Spoonful Of Darkness på rad. Instrumentala See You Tomorrow håller inte riktigt i längden, det är låten jag skippar förbi numera, och avslutande The God Particle med herr Edling själv vid mikrofonen är inte heller övertygande stark, men det är egentligen petitesser i sammanhanget. Det hela är en stark skiva ändå.

Och ja. Jag är partisk, men jag tror ändå inte att jag är ute och cyklar här med betyget. Edlings och Stålvinds insatser har vi ju redan avhandlat, men det hela blir förstås inte sämre av att det är Marcus Jidell (AVATARIUM) som sköter strängbändandet, han har verkligen vuxit ut till en gitarrist med bra känsla och timing. Andreas Habo Johansson (NARNIA, ROYAL HUNT) levererar också som vanligt, och på klaver gästas man av Carl Westholm (KRUX, AVATARIUM, JUPITER SOCIETY) och Joakim Svalberg (OPETH). Eftersom Jens Bogren har mastrat hela klabbet så förstår du ganska snabbt att det här är ett band/projekt som kommer att få dras med epitetet ”supergrupp”. Det vete fan, det jag däremot vet är att THE DOOMSDAY KINGDOM är bra, och att detta är en skiva som jag haft svårt att sluta lyssna på. Speciellt inledningen, den träffar den där magiska skärningspunkten som nästa bara Edling kan guida oss till, den där doom, heavy metal och sväng gifter sig helt naturligt!

THE DOOMSDAY KINGDOM ”S/t” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!