Amerikanska SPIRIT ADRIFT släppte sin debut ”Chained To Oblivion” 2016, en skiva som föll undertecknad väl i smaken när den kom. Sen hände det som ibland händer, att en skiva liksom bara… försvinner. Jag har nog inte lyssnat på den en enda gång sen dess, och att den fick en betygsfyra framstår med så här i efterhand med andra ord rätt högt. Motivering ”Mycket Bra, du behöver detta!” känns liksom rätt stor i orden i jämförelse med hur lite den spelats. Kanske drabbas uppföljaren ”Curse Of Conception” lite av det, för det ska sägas med en gång: trots att betyget blir en trea istället för en fyra så är den här skivan lika bra som sin föregångare. Det är snarare Rebellängeln som försöker se mer nyktert på vår kommande relation än vad som blev fallet förra gången…
Nå. ”Curse Of Conception” då. 8 låtar av ganska varierande slag även om vi förstås alltid har en bas i doom. Den där sortens doom som inte är CANDLEMASS utan snarare PALLBEARER, med lätt svävande toner och en känsla av episk rymd i sitt anslag. Skivan klockar in på dryga 46 minuter, så låtarna är ändå hanterbara i längd. Det blir inga kolosser som är knepiga att ta till sig. Första sångstroferna på inledande Earthbound låter lite som en ylande hund, men annars är det en av sakerna som förbättrats mest från förra given; sången är betydligt starkare på ”Curse Of Concception” överlag än vad som var fallet på ”Chained To Oblivion”. Stundtals tycker jag till och med att SPIRIT ADRIFT låter lite som tidigare BARONESS, lyssna från mitten av Starless Age ungefär, när man driver upp tempot och kastar sig framåt så har du ett bra exempel på det. Det håller i sig nästan över hela efterföljande Graveside Invocation, och ger en fin mittenpassage av plattan. Det är nog min favoritdel av skivan totalt sett, även om jag verkligen gillar blytyngden i avslutande Onward, Inward också. Ingen lättviktare till låt det inte!
Sammantaget vill jag nog påstå att Nate Garrett – kreativ allkonstnär och envåldshärskare över SPIRIT ADRIFT – har skapat en varierande skiva med starka stycken utströdda likt jalapenos över fredagstacon. Det är en skiva som överglänser ELDER-plattan, men som har en bit kvar till exempelvis PALLBEARER. Omslaget är löjligt snyggt, och hela anrättningen bjuder lättlyssnat mysigt mörker. Gillar du det musikaliska stuket ska du absolut kolla in bandet bums, vill du bara vila öronen på något kan du vänta lite innan du kastar du över plattan. Oavsett tycker jag du ska kolla in den.
SPIRIT ADRIFT ”Curse Of Conception” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!