Gillar du doom? Det är inte alla som gör det, och när då exempelvis en herre som Martin – chefredaktör på Werock.nu – som inte alls gillar de lite långsammare svängningarna i vanliga fall pushar en doomplatta som ”den bästa han hört i kategorin… någonsin”, då lär man kolla in det. I alla fall jag. Jag gillar ju doom överlag, och har en speciell svaghet för när det kombineras med en nästan svävande känsla. Esoteriskt, i brist på ett bättre ord, vilket exempelvis kan hittas på den alldeles utmärkta andra given från PALLBEARER, ”Foundations Of Burden” (nummer 4 på årsbästalistan 2015!). För mig blev mötet med ”Chained To Oblivion” av SPIRIT ADRIFT lite som att komma hem – detta är precis sån doom. Krossande tung och liksom svävande på en och samma gång, och det mest förvånande är kanske att såväl undertecknad som nämnde chefsredaktör Martin gillar skivan trots våra olika perspektiv på genren som helhet.
”Chained To Oblivion” är 5 spår totalt (rätt långa sådana), utgiven på Prosthetic Records och levereras i en rätt enkel utvikbar pappersförpackning. Omslaget är relativt stramt trots alla detaljer, allt går i svartvitt vilket gäller samtliga bilder på skivan utom bandfotot. Eller, bandfoto och bandfoto… SPIRIT ADRIFT är nämligen Nathan Raleigh Garrett och ingen annan. På bilden har han med sig sin hund, men man kan nog ändå inte kalla detta för ens en duo – det är ett soloprojekt och inget annat. Han lirar alla stränginstrument, keyboard, trummor och står för sången, och som alla förstår kan det bli en aning knepigt om det ska framföras live. Nate, han åker istället runt och hjälper PALLBEARER i livesammanhang, och det hörs direkt när första spåret Psychic Tide brakar igång. Det blir inte mindre påtagligt allt eftersom man arbetar sig genom starka låtar som Marzanna, Form And Force eller titelspåret – faktum är att den första reaktionen jag delade med just Martin efter att ha lyssnat på skivan var att det påminde i känslan om PALLBEARER, och att jag då var ovetande om det informella släktskapet banden emellan. Det säger dock en hel del tycker jag, strävan efter att leverera doom med känslorna utanpå.
Den svaga punkten kan ändå sägas vara sången. För min del funkar det, men det är nog mer för att jag äter allt. Har man krav på att sångaren verkligen ska vara bra så faller det kanske igenom en aning, den gode Nathan är bättre på att skriva riff och arrangera dem i låtar än han är på att sjunga, det ska erkännas. Som om det någonsin hindrat exempelvis AC/DC från att slå.
SPIRIT ADRIFT är absolut ett band att hålla ögonen på, ”Chained To Oblivion” lär du se mer av på den här bloggen. Det är en stark skiva av modellen ”växare”, och gillar du doom ska du genast kolla in den!
SPIRIT ADRIFT ”Chained To Oblivion” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!
ska bli…