Recension: PARADISE LOST ”The Plague Within”

Brittiska döds-goth-doom-giganterna PARADISE LOST seglar vidare på sitt hav, ensamma under en ständigt grå och dyster himmel med fjortonde albumet ”The Plague Within” – och man gör det fortsatt i stor stil och med fin form. Måhända har man tagit lite extra smuts med sig från utflykterna i BLOODBATH samt VALLENFYRE den här gången, men mest sneglar man bakåt mot sitt egen karriär. Eller, sneglar och sneglar – man snor hejvilt från sig själva om vi ska vara ärliga. Det klingar otroligt mycket av gamla alster som ”Gothic”, ”Icon” och mästerverket ”Draconian Times”. Man når inte upp lika högt visserligen – hej, det finns en anledning till att PARADISE LOST är kraftigt representerat på listan över de 100 bästa doom och döds-skivorna som Decibel Magazine publicerat – men det spelar mindre roll. Det är fortfarande bra!

I vanlig ordning så levererar Erlandsson ett fint trumspel, han är verkligen en av mina favorittrummisar, och han ger en fin ryggrad som bandet kan bygga vidare på. Greg Mackintosh har sin styrka i slingorna anser jag, och de ges ordentligt med plats på ”The Plague Within”, samtidigt som Nick Holmes använder såväl sin rena som sin growlande röst, mer än vanligt av den senaste om vi ska vara petiga. Allt gott så långt, och överlag är låtmaterialet starkt. Toppspåren är ungefär lika bra allihop, och låtar som No Hope In Sight, Terminal, Punishment Through Time och kanske framförallt lite rock’n’roll-svängiga Cry Out är låtar som jag iskallt räknar med att få höra när bandet drar runt på vägarna till hösten. Möjligtvis finns en liten svacka runt mitten av skivan, då spår som Beneath Broken Earth är nästan för släpigt, och Sacrifice The Flame bjuder på vemodiga stråkar och ack så stämningsfull (men aningen långsam) inledning… men det är samtidigt en ganska skön vilosvacka under lyssningen som helhet.

De senaste plattorna från PARADISE LOST har, i mitt tycke, hållit en väldigt hög klass. Påfallande vitala och pigga, och med fullständiga monsterhits som Faith Devides Us – Death Unites Us eller I Remain så håller PARADISE LOST flaggan högt. Det finns inget på ”The Plague Within” som antyder att det ska ändras. Man vrider tillbaka klockan lite, levererar med sin nuvarande kapacitet och smaskar dit ett läckert omslag. Mycket mer behövs inte. Du vet vad du vill ha, du vet vad du får.

PARADISE LOST ”The Plague Within” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!