Recension: MARDUK ”Frontschwein”

Kanske är det WATAIN som fått mest uppmärksamhet och tagit rollen som medias och fansens gunstlingar som flaggskepp för svensk black metal de senaste åren, men… det är egentligen fel. Det finns i dagsläget inget aktivt band som lyckas kombinera historia, tradition och trovärdighet på den ena axeln med kvalitet och produktivitet på den andra axeln på det sätt som Norrköpings MARDUK gör. Bandets primus motor, gitarristen och huvudsaklige låtskrivaren Morgan Håkansson, är inte bara en av de bästa livegitarristerna inom scenen (få kan som han hyvla ut rakbladsvassa riff på rad med samma precision och snabbhet), han har dessutom en gedigen kunskap inom historia, filosofi och litteratur. När det kombineras med sångaren Mortuus förmåga att leverera så uppstår faktiskt ljuv musik.

Skulle man kunna säga.

Den är ju förstås inte ljuv på det sätt som kärleksguden Cupido kanske tänkte sig, men om det gäller snygg, träffsäker och välproducerad black metal så är detta precis så ljuvt det blir. Bandets tidiga år, där man manglade fram den ena oheliga dängan efter den andra i mer eller mindre samma (vansinnes)takt och till rätt skramlig produktion har verkligen såväl charm som kvalitet, men personligen tycker jag att de gör sig bäst när de låter lite kontraster komma fram. Kontraster i form av tempo, kontraster i form av att man hör basen, kontraster i form av att man låter lyriken avspegla såväl krigets fasor som aspekter av döden och vad som finns bortom. Det har man på de senaste skivorna (sen ”Rom 5:12” och via ”Wormwood” och ”Serpent Sermon” fram till sprillans nya ”Frontschwein”) lyckats fantastiskt bra med, och framförallt har man med ”Frontschwein” skapat en genomstark platta. På ett annat sätt än på de senaste tre-fyra skivorna har man skapat ett album som är mindre beroende av enstaka höjdarspår, och resultatet är som du förstår väldigt bra. Som en väloljad enhet smiskar man ut den ena höjdarlåten efter den andra, och som lyssnare får man sitt lystmäte av såväl smiskande höghastighetshyvling som av tung episk black metal med sväng.

Titelspåret inleder skivan, och krigslyriken fortsätter att ligga tung över skivan då man sedan kastar sig in i sitt första temaalbum om just krig sedan 1999-släppet ”Panzer Division Marduk”. Vi får spår med titlar som Nebelwerfer (på engelska betyder det multiple rocket launcher), Wartheland, The Blond Beast (som syftar på Reinhardt Heydrich, mer känd som ”The Hangman” eller ”The Butcher Of Prague”) och titelspåret. Givetvis finns det viss risk att bandet kommer att väcka kontrovers – kanske speciellt i Tyskland, som enligt min erfarenhet är en aning stingsliga när det kommer till musik som beskriver deras smutsiga historia – men det struntar nog MARDUK i. Man kör sitt race ändå. Sen promoskivan landade i Rebellängeln brevkorg har den snurrat mer eller mindre konstant, och det är helt utan att man lessnar på den. Spår som nämnda The Blond Beast går på tyngd, Rope Of Regret är löjligt smittsam och melodisk snabb black metal, spår som Between The Wolf-packs och Doomsday Elite sitter som skruvstäd – och sångslingan på versen av Thousand-Fold Death kan vara det snabbaste jag har hört. Det är varierat, det är högkvalitativt, och det är rätt lätt att konstatera en sak.

Fast vi är tidigt på året så är MARDUK och ”Frontschwein” skivan man ska slå om man vill spela black metal i år.

Bandet har helt enkelt tagit stafettpinnen och rusat iväg rejält, och betygsfyran är med rejäl mersmak. Detta är ett givet köp för dig som har lite koll på MARDUK sen tidigare, och ett väldigt bra tips för dig som är nyfiken på mer extrem metal än vad du kanske varit van vid eftersom det är så pass lättlyssnat och välproducerat utan att tappa djup. Skivåret 2015 startar starkt, och bara för att du ska få lite mer att läsa så rekommenderar jag den här intervjun med Mortuus, den som handlar om döden och publicerats på Bara Metal.

MARDUK ”Frontschwein” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!