Jänkarna MACHINE HEAD är framme vid sin åttonde fullängdsalbum, och man har nu avverkat 20 minuter sedan debuten ”Burn My Eyes” träffade skivdiskarna -94. I samband med ”Bloodstone & Diamonds” kan man därmed reflektera över ett par saker:
- Bandet har en löjligt hög lägstanivå, och även när MACHINE HEAD går på rutin så smiskar man konkurrenter till höger och vänster. Den hårda arbetsmoralen har på den senaste tiden dessutom resulterat i storartade album som får mycket uppmärksamhet.
- Som de flesta andra band som har ett knippe album under bältet kommer man alltid att jämföras med sin egen topprestation, i detta fall kan jag konstatera att bandets magiska fullträff ”The Blackening” med tidens reflektion framstår som närapå ouppnåelig.
De första varven med ”Bloodstone & Diamonds” är storligen imponerande, och det beror inte bara på att bandet laddar på med extra allt (lyssna på inledningsspåret Now We Die, där man laddar på med stråkar, episk allsångsrefräng, tuffa riff och rent av otroligt träffsäker leverans – det framstår ganska snart som en av årets låtar när man spelar den), utan även på att man fortsätter det anslag som jag tyckte var tydligt under föregångaren ”Unto The Locust” – lättillgängligheten är påtagligt närvarande. Det spelar mindre roll om du är en hardcorefan av bandet sedan innan, eller inte hört dem och kanske har haft lite svårt för benknäckarhård metal, på ”Bloodstone & Diamonds” återfinns så många låtar som är öppna, enkla och tillgängliga. Ghost Will Haunt My Bones, In Comes the Flood, Damage Inside eller Take Me Through The Fire är inget annat än rena flirtar med den breda massan och antagligen medel som kan ta bandet till ett snäpp större arenor. Ljudbilden är riktigt bra, och när Robb Flynn ger oss ett av de intressantare spåren Sail Into The Black så känns hans närvaro i hela rummet. I sedvanlig tradition är det också allt annat än ett hafsverk när det gäller den musikaliska insatsen, strängbändandet signerat Flynn och Phil Demmel är lika dynamiskt och varierat som vanligt, nye basisten Jared MacEachern följer med och Dave McClain är stabil som få trumslagare.
Det finns en baksida med den där lättillgängligheten dock, i alla fall i mina öron. Ganska fort tycker jag att en del av låtarna förlorar sin glans, och att spår som Killers & Kings eller Night Of Long Knives går på rutin. Som konstaterat är det fortfarande bättre än vad många andra band förmår, men mina förväntningar och krav på MACHINE HEAD är något högre än ”rutin”. Med antalet spelningar tycker jag att skivan har glidit isär en aning, och inte är den homogena imponerande uppvisningen jag initialt såg den som. Fortfarande håller en del spår yppersta klass (jag slår då ett slag för Sail Into The Black, Now We Die, Ghost Will Haunt My Bones samt snärtiga Game Over speciellt), att pratlåten är rent ut sagt kass (den heter Imaginal Cells och är vad jag kallar en skip-låt eftersom man snabbt letar efter skip-knappen för att hoppa framåt) och att mellanregistret är stabilt men inte spektakulärt.
Det finns fog för att fundera på det där med betyg i samband med den här skivan, och jag tycker att funderingarna från helgen känns otroligt aktuella i samband med den här recensionen. Jag skulle vilja använda mer tid för att se hur den här skivan mognar och står sig i jämförelse med den övriga katalogen från bandet, men det skulle tarva ett år eller två…och då blir ju inte recensionen speciellt aktuell längre. Det betyg som delas ut blir i det här skedet en fyra, men jag har initialt hållit skivan högre. och sedan dessa vacklat mellan fyra och fem. Kanske kommer den tillbaka upp en nivå med tiden, speciellt som förpackningen av min utgåva är rasande läcker – den som är byggd som en bok med flera sidor och större storlek, och det faktumet i sig kanske gör att jag kommer stå och bläddra i den samt plocka ut den för spelning mycket framöver. Första måste den där svaga rösten som säger ”blev det kanske lite väl enkelt och rakt den här gången?” tystna…
MACHINE HEAD ”Bloodstone & Diamonds” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!
Pingback: Rebellängeln Citerar: Robb Flynn, MACHINE HEAD | HEAVY METALE - ROCK 'N' RULE!