Rebellängeln skriver en del på WeRock också, och där finns en följetång som går under namnet ”Hot Or Not”. Samtliga skribenter på sidan väljer månadsvis en färsk låt som sedan de övriga får bedömma enligt den enkla devisen: är detta hett eller inte. Via den följetången har en hel del spännande dykt upp, och Amelie satta danska KONVENT under lupp när hon kastade upp en singel från denna debutplatta. Det är becksvart, malande och elak doom med drag av döds när det är som allra vackrast – så pass att jag valde samma låt (Trust) som en av representanterna när årets Hårdrockskväll gick av stapeln. Låten då var parad med frågan ”är det en kille eller tjej som sjunger”, och för den som tror att frågan är busenkel utmanar jag dig att lyssna på låten, för vi snackar nu growl av ypperligt mörk och olycksbådande art. Facit är en tjej – Rikke Emeli List – och lyfter man rejält på locket så visar det sig att samtliga i denna danska kvartett är tjejer. Förutom Rikke består bandet av Sara Helena Norregard på gura, Julie Simonsen på trummor och Heidi Withington Brink på bas.
Vi ska dock ägna prick noll tid åt det, mer än att konstatera att det är en härlig kontrast när ett par blonda tjejer levererar så underbart svart doom. Eller döds. Eller dödsig domm, jag har lite svårt att bestämma mig hur det här ska benämnas. Stenhårt, beckmörkt och vansinnigt tungt är det i alla fall, och det gillar man ju!
”Puritan Masochism” inleder med titelspåret, och om det i vanliga fall är lite av ett varningstecken över att resterande låtmaterial kanske inte håller samma klass så kan man i detta fall slänga sådana farhågor över bord. Skivans samtliga 9 låtar är starka och det finns ingen låt som faller ur ramen. Som vanligt finns det dock några låtar som kliar lite extra gott, förutom redan nämnda titelspåret och Trust (båda singlar för övrigt, med tillhörande video så det är bara att googla om du vill ha den visuella upplevelsen) så gillar jag World Of Gone samt avslutande tvådelade eposet Ropes, Pt I och Pt II lite extra. Och så må¨ste man ju nämna att det finns en låt vid namn Idle Hands på den här plattan. Den låter inte alls som det andra IDLE HANDS, det kan jag försäkra.
KONVENT behöver inte försöka låta som några andra. Man har sin egna stil, och det är lika knäckande som bra. En alldeles utmärkt debut!
KONVENT ”Puritan Masochism” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!