Recension: KADAVAR ”Berlin”

Tyska KADAVAR är en helt fantastisk upplevelse live. Det är som att se en ringdans av skägg, doppad i svett och sväng och med målsättningen att rocka arslet av samtliga närvarande i publiken. Såväl den självbetitlade debuten från 2012 som uppföljaren ”Abra Kadavar” från 2013 visar på Berlintrions förmåga att inkorporera dessa ingredienser i låtarna – men det är med tredje skivan ”Berlin” som man verkligen skaffar sig låtmaterialet och plattformen för att dansa denna ringdans på världens stora scener. Det här är nämligen det klart bästa rock’n’roll-albumet som släppts såhär långt under 2015, och det mest lättillgängliga av bandets alster. Kort sagt: mest ”hitpotential” som kan ta bandet till nästa nivå.

KADAVAR består av frontmannen Christoph ”Lupus” Lindemann som hanterar gitarr och sång och en rytmsektion med Simon ”Dragon” Bouteloup på bas och Christop ”Tiger” Bartelt på trummor. På ”Berlin” levererar bandet 11 spår där inte ett enda är svagt eller faller ur ramen. Inledningen med trippeln Lord Of The Sky, Last Living Dinosaur och Thousand Miles Away From Home sätter an tonen och kan lätt ge intrycket av att bandet blåser av sina starkaste kort direkt för att uppnå chockeffekt. Det är fel. Mittpartiet av ”Berlin” är så rasande starkt att undertecknads största huvudvärk de senaste dagarna har varit hur skivans betyg ska fördelas… 4:a eller 5? Lyssna på segmentet Pale Blue Eyes, Stolen Dreams (min personliga favorit på skivan, maken till gungigt sväng var det bra länge sen jag hörde!), och The Old Man så rycker det i maxbetygsarmen, helt klart! Avslutningen av skivan är inte riktigt lika fantastiskt bra, men verkligen inte svag. Låtar som Spanish Wild Rose, Circles In My Mind eller Filthy Illusion är låtar som de flesta 70-talsrockband skulle döda för att åstadkomma, medan de här faktiskt får spela andrafiolen. Men ändå… maxbetyg. Det ska verkligen något extra till för det.

Egentligen skulle jag vilja suga på den här skiv-karamellen längre innan jag sätter ner fötterna (det är förstås en ständig utmaning och balansgång, det där att skriva något medan skivan är aktuell samtidigt som man önskar att skivan ska ges tid att mogna och se hur den står sig över tid innan man bedömer den. Läs mer om de våndorna i krönikan ”Betyg. Otyg. Satyg.”). Jag tror att jag för flera år framöver kommer att återvända till just ”Berlin” när jag vill höra KADAVAR, och det ska blir otroligt spännande att se hur den här skivan står sig mot ett annat av mina mest emotsedda släpp i år: GRAVEYARD och deras fjärde skiva ”Innocense & Decadence” som kommer om en knapp månad. Tyskarna har lagt upp ribban löjligt högt i alla fall, det kan man konstatera.

Sist men inte minst – några ord om konvolut och booklet/inlägg. Det är rasande estetiskt och snyggt, måste jag säga, speciellt har man på digipacken (om jag förstår det rätt, jag har inte den i min ägo) skurit ut solglasögonytan så att det blir ett lite olika omslag varje gång man sätter i boken på insidan, helt beroende på vilken bild man låter synas genom de där utskärningarna. Men det finns tyvärr inget annat än just snygga och estetiskt passande bilder. Inga låttexter. Ingen information. Ingenting. För oss som verkligen gillar att grotta ner oss i skivor som är starka och som vi ska leva med en längre tid så är det synd, det hade varit härligt att få ta del av mer godis av sånt format.

Betyget får väl hamna på 4:a till slut, men notera att det är så nära 5 det kan bli. Det är är helt enkelt vansinnigt bra. Bandet kommer dessutom till Sverige för spelningar i början av december 2015. Det missar du bara på egen risk, speciellt om bandet klarar av att inkorporera de här hitlåtarna i sin redan superba liveshow. Då blir KADAVAR en rock’n’roll-ångvält som mosar allt motstånd!

KADAVAR ”Berlin” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!