Vid första anblicken kan det förstås kännas lite galet att norrmannen Jörn Lande tolkar en del av de låtar han tolkar på nya coverplattan ”Heavy Rock Radio”, men det är inte så udda eller långsökt som man kanske kan tro. Jag har intervjuat Jörn, och en sak som var alldeles klar då var att han är ett barn av radions rock’n’roll-utbud. Han berättade en hel del om hur han som ung fick sitt lystmäte när de gamla hjältarna spelades, och det som kanske inte framkommer i texten är den glädje och den respekt han har för dem. Adderar man sen det faktumet att karl’n har en skivcykel som kan ta kål på de flesta, och att DRACULA-plattan förmodligen sög musten ur såväl honom som låtskrivakompisen Trond Holter så inser man att en coverplatta med lite udda låtar faktiskt är…. inte alls så udda. Det är nästan lite logiskt, rent av, speciellt om man beaktar det faktumet att coverplattan med DIO-låtar från 2010 var en framgång.
Nåväl, i det här fallet får man såväl EAGLES Hotel California (ingen vidare version, den låten är helt enkelt inte skriven för mer tyngd än den har i originalet), The Final Frontier med IRON MAIDEN (som sångaren själv tycker är bland det mest kommersiella det bandet gjort, och som faktiskt tillhör en av höjdpunkterna på den här skivan) som KATE BUSH och hennes Running Up That Hill (som på papperet kan tyckas bli en katastrof men i verkligheten genomförs med så gott resultat att den sticker ut på ett bra sätt). Och typ allt däremellan!
JOURNEY och deras Don’t Stop Believing? Jajamen. QUEEN och Killer Queen, JOHN FARNHAM och hans Yo’re The Voice eller Live To Win med PAUL STANLEY? Ja, ja och ja, allihop finns där. Såklart får man mer väntade spår också (Die Young med BLACK SABBATH, Stormbringer med DEEP PURPLE och Rainbow In The Dark med DIO) men de är faktiskt inte det roligaste med den här skivan. Du vet redan att Jörns röst passar för den typen av musik, det behövs det faktiskt inte fler exempel på om vi ska vara krassa. Då är det roligare med det lite galna, även om det nu inte alltid blir så jäkla bra. Allt material passar sig helt enkelt inte för att ”jörnifieras”, men det är liksom lite okej ändå – det är väl det som radio i stort går ut på också? Att det är en blandning, och att alla låtar man hör inte är kanonspår?
På det hela taget är ”Heavy Rock Radio” en ganska kul klackspark helt enkelt.
Inte något att ta för seriöst, men samtidigt en kul grej där man får chansen att hör herr Lande i ett annat sammanhang än vad man kanske är van vid. Och en möjlighet för honom att hylla sina hjältar. Det räcker rätt bra så. Är du dessutom sugen på mer Jörn så rekommenderar jag det här inlägget, då eder Rebellängel hyllar kar’ln på ett kanske mer traditionellt sätt.
Den här skivan är ”godkänd, och för fans och samlare”. Jag fick den på promo, och kommer sannolikt inte att köpa plattan trots att jag haft kul med den under inlyssningen.
JORN ”Heavy Rock Radio” = 2/5. Godkänt. För fans och samlare