Låt oss börja med att konstatera ett par saker i samband med recensionen av ”Dead Dawn”:
- ENTOMBED A.D är spelsugna. Inte bara verkar man vara dödligt less på allt ”tjafs” som uppstod i samband med namnstriden, man verkar dessutom ha klarat av att mentalt ge blanka fan i det och bara ha kul och spela för sin egen skull. Som grädde på moset verkar det också som om man hittat en bra harmoni i bandet och kan på den här andra plattan sedan nystarten växla ut på det – ”Dead Dawn” är kort sagt ett tydligt snäpp vassare än föregångaren ”Back To The Front”.
- Man vet vad man får. I alla fall nästan, för visst är det så att bandet är lika ikoniska och pålitliga i sitt sound som AC/DC eller IRON MAIDEN är för sina respektive stilar – men ändå är det här en överraskande vass historia. Bandet är lite hungrigare än vad man kanske förväntade sig, skivan mer varierad!
- Att när det här bandet hittar drivet och flytet så är det inte en skiva som jag rekommenderar dig att köra bil till. Det leder till olagliga förseelser och hastighetsrekord. Det är bättre att du tränar till den. Det blir i så fall sannolikt en bra kompis i strävan efter att se snygg ut i svart hårdrockstischa till sommaren.
Ska man förutom ovanstående punkter titta mer på ”Dead Dawn” så döljer sig här just uppföljaren till ”Back To The Front”. Fortfarande är det ett par riktiga veteraner som spelar i bandet (L-G Petrov på sång, Nico Elgstrand på gura, Victor Brandt på bas och Olle Dahlstedt på trummor), men det som känns påtagligt är just att man har samma strävan och inriktning. Och det känns som om man har en nytändning när det gäller det musikaliska skapandet. Man blandar rätt friskt, och bara på de första fyra spåren bjuds man på klassisk albumöppning (Midas In Reverse), snärtigt driv (titelspåret samt Down To Mars To Ride) och blytung och långsam doomig döds (As The World Fell). Och så fortsätter man, men det är egentligen inte det som gör att man överraskas positivt av skivan.
Det är låtarna.
De är sylvassa nästan hela bunten, och även om ”Dead Dawn” kanske inte mäter sig med de klassiska släppen från fordom (trots allt, det finns en baksida med att vara aktiv fortfarande och ha släpp som ”Left Hand Path”, ”Wolverine Blues” eller för den delen ”Morningstar” – från vars öppningsspår undertecknads nickname hämtades en gång i tiden – mot vilket det mesta man gör kan mätas), men det är hungrigare, gladare (?!) och läckrare än på rätt länge. Och kommer det sådana saker från ett bad som liksom definierat sitt eget patenterade sound så behöver du fundera så mycket. Det är bara att hala upp lädret och handla. Medan du funderar på i vilket format du ska inhandla (vinylen? den tjocka boxen där du får med kassett? digitalt?) så läser du Heavy MetAles intervju med Victor Brandt, genomförd i samband med att ENTOMBED A.D satte den här plattan i studion.
”Dead Dawn” var värd allt slit!
ENTOMBED A.D ”Dead Dawn” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!