Rebellängeln Tipsar: WHILE HEAVEN WEPT ”Vast Oceans Lachrymose”

Låt oss börja det här Tipset med en retorisk fråga.

Hur lång tid får man egentligen ta på sig att spela in ett album?

Svaret beror givetvis på resultatet, och gissningsvis finns det lika många anledningar till en utdragen inspelningsprocess som det finns sådana exempel (hej, Axl Rose och ”Chinese Democracy”…!), men oaktat anledningen så kommer bedömningen givetvis att påverkas av hur väl man till slut lyckades.
WHILE HEAVEN WEPT anger att man spelade in ”Vast Heavens Lachrymose” under den smått osannolika tidsrymden april 2005 till augusti 2009, alltså närapå fyra och ett halvt år.
Det är länge, och med den insatsen är det tur att resultatet levererar. Så pass bra att skivan knep en placering på Decibel Magazines sammanfattning över de 100 bästa doom metal-skivorna genom tiderna – en insats som verkligen inte ska förringas med tanke på konkurrensen.
Bandet spelar en otroligt episk version av doom som ibland nästan korsas med… power metal (!), på så sätt att man blandar svävande och lufta instrumentala passager med finstämd gitarr med lite snabbare och distinktare riffande och ganska ljus och påträngande (om än bra) sång. Tänk CANDLEMASS i någon form av tysk tappning, även om bandet i fråga har USA som hemvist.

Totalt är WHILE HEAVEN WEPT sex huvud starka, men det är rätt tydligt att det är Jim Hunter som är den kreativa hjärnan (han har skrivit all musik och alla texter samt arrangerat allt), samt att Rain Irving som står för sången är den där kryddan som gör att man klarar biffen att lira power/doom metal som man gör. Övriga medlemmar gör inte alls bort sig – Tom Philiips (gitarr(keyborads), Scott Loose (gitarr), Michelle Schrotz (keyborad) samt Trevor Schrotz (trummor) behövs för helheten – men det är helt klart herrar Hunter/Irving som gör det till något extra.
Och man startar med ett riktigt epos.
Knappa 16 minuter magnifik storslagen segla-över-haven-doom i form av The Furthest Shore inleder skivan, en låt som liksom sätter tonen över vad som komma skall.
Låtarna är oftast långa, och alltid episka.
Allra bäst är dunderlåten To Wander The Void, även om ett spår som Vessel har en refräng som sitter som en smäck och faktiskt stundtals känns nästan kyrklig.
Sex låtar, och man avslutar med två instrumentala partier i sträck, då titelspåret sedan följs av Epilogue. Det hade kunnat bli trist, men passar faktiskt rätt bra efter mastodontinledningen och görs dessutom väldigt finstämt och bra.

Tillräckligt bra för att platsa på topp 100 doom metal-skivor genom tiderna?
Jag vet inte. Konkurrensen där är knäckande hård (man räkna då bland annat BLACK SABBATH som doom, så du kan ju tänka dig vilka skivor som spontant skulle räknas upp…). Kanske, för detta är väldigt bra.
Tillräckligt bra för att rättfärdiga en inspelningstid på nästan fyra och ett halvt år?
 Absolut.

WHILE HEAVEN WEPT levererar med ”Vast Oceans Lachrymose” en skiva som låter precis som omslaget ser ut, och det är ju givetvis i detta fall bra. Som en bisats kan man konstatera att italienska skivbolaget Cruz Del Sur Music framstår som en plats man ska fiska på om man gillar sådan här musik, den som finns lite i skärningen mellan doom ich klassisk heavy metal. Gillar du WHILE HEAVEN WEPT så ska du exempelvis genast kolla upp svenska VOID MOON, som ett bonustips….!