Får man ett meddelande av en välkänd ”musikpushare”med inledningen ”om du haft vetskap om den här pärlan och hållit den hemlig blir det fan stryk” så vet man att det är bra saker på gång. I detta fall: vansinnesbra saker i form av VREDEHAMMER och deras rakblandsvassa riffande thrashiga black metal på ”Violator”!
VREDEHAMMER är från Norge, ett faktum som liksom hörs direkt när man lyssnar på den här plattan, bandets andra fullängdare från 2016. Personligen får jag associationer till IMMORTAL och allramest SATYRICON, kanske främst runt ”Volcano” och ”Now, Diabolical”-eran. Det är oerhört drivet, och framförallt strösslar man med riff av högsta kvalitet i var och varannan låt.
Bandet är en trio, men det är helt klart Per Valla (även aktiv i ALLFADER, THOSE LEFT BEHIND och som livegitarrist med en viss ABBATH) som är centralfigur här. Han hanterar gitarr, sång och keyboards, och eftersom just riffandet och sångslingorna är så centrala för soundet så märks insatsen tydlgt. Bandet blir komplett med Stone (Christian Fredrik Steen) på bas och Stockholmaren Felix Ljungquist på trummor – men det är i sanningens namn låtmaterialet vi ska kika på.
Det är där magin sker.
Inledande Light The Fucking Sky är ett bra exempel på vad som komma skall på den här plattan och en bra öppningslåt. Inte bästa låten på skivan, men den sparkar in alla dörrar och banar vägen för efterföljande Spawn Tyrant och titelspåret Violator. Spelar du inte luftgitarr vid det här laget är det antagligen bäst att du tillkallar läkare – och ändå har du det bästa framför dig. Deadfall följs av ruggigt smittsamma och starka Ursus innan skivan avslutas med Cyclone och Blodhevn.
7 låtar. 33 minuter.
Inget tjafs överhuvudtaget, och inte en enda överflödig minut.
Dra mig baklänges vad lätt det är att fastna i den här skivan!
VREDEHAMMER var ett fint tips till mig, och av det slaget att det verkligen slagit rot och knuffar undan annan lyssning. Det finns ingen som helst anledning att riskera stryk och hålla det hemligt i min tur – här har du skivan i hela sin korta och dödligt effektiva prakt. Bättre än årets ”Viperous” till och med, om än knappt. Två bra skivor som du kan streckspela. Det är bara att plocka undan vardagsrumsbordet, vrida upp volymen så mycket du kan och sen ge dig hän i en privat moshpit. ”Violator” är här!