VOODOO HILL är nästan ett kärleksbarn mellan gitarristen Dario Mollo (även känd från sina samarbeten med exempelvis Tony Martin där de skapat The Cage) och Glenn Hughes (som är känd från typ alla klassiska hårdrocksband i hela världen).
Man har tre skivor under bältet där konceptet är mer eller mindre detsamma, dvs att Mollo skriver musiken och Hughes sjunger brallorna av lyssnaren. Övriga musikanter är intagna för att göra ett jobb, och hela klabbet ges ut av Frontiers Records som sig bör när vi snackar såna här saker.
Den första plattan – självbetitlad och utgiven år 2000 – är den svagaste tycker jag. De två andra är den här du ser på bilden, ”Wild Seed Of Mother Earth” från 2004 samt 2015 års ”Waterfall” tycker jag är ungefär lika bra men eftersom det finns en recension av den senare här på sajten så känns det klart roligare att skriva lite om mittenakten.
Just här består bandet av nämnda Dario Mollo och Glenn Hughes förstås, samt Roberto Gualdini (trummor), Dario Patti (keyboard) och Fulvio Gaslini (bas), och hela produktionen och skapelsen bär Dario Mollos signatur.
Skivan börjar dessutom lite lurigt, med ett blytungt riff som kan få en att tro att man slängt på en platta med modern och nästan doom-aktig metal, men det släpper tack och lov snart. VOODOO HILL är i mitt tycke inte bäst när man försöker vara ”hårda”, utan när man låter melodin stå i centrum. Och det gör man mest hela tiden. Speciellt i refrängerna.
Låtar som Make Believe (som då är öppningslåten med det tunga inledningsriffet), Dying To Live, Atmosphere eller alldeles glimrande Soul Protector har såna där refränger och melodier som gör att de fastnar stenhårt och får en att sjunga med även sedan låten klingat ut. Faktum är att skivan blir bättre ju längre den rullar, och det är från ungefär mitten och framåt som den verkligen har ”det”. My Eyes Don’t See It, She Cast no Shadow och framförallt avslutande 16 Guns låter herr Hughes briljera med sin känslostarka röst på ett sätt som gör att man helst bara trycker repeat efter att skivan tagit slut.
Och det är förstås ett bra betyg.
Självklart kräver det här tipset några enkla saker av dig som lyssnare. Det funkar inte alls om du är ute efter att välta världen med dödsmetall och bara lyssnar till growl, och till och med om du gillar klassisk melodiös hårdrock så underlättar det om du har ett gott öga/öra till just Glenn Hughes och hans sätt att sjunga då det är högst centralt i VOODOO HILL.
Dario Mollo är en mycket kompetent som såväl låtskrivare som gitarrist och bjuder på en varierad, lagom självcentrerad insats (det är alltså inte proppfullt med solon här bara för att karl’n kan, utan låten står i fokus) och hans insats tuggar nog de flesta rockers i sig utan problem alldeles oavsett vad du har för preferenser.
Personligen gillar jag ju verkligen Glenn Hughes, så när han hamnar i ett sådant här sällskap så är det glass med extra allt – strössel, sås, kex och hela paketet.
Tyvärr verkar inte det där med Spotify och hela album på YouTube vara grejen när dte gäller just ”Wild Seed Of Mother Earth”, så du får leta lite för att hitta alla låtar som nämnts ovan. Jag har valt ut just inledande Make Belive eftersom du dels får chansen att höra det där riffet som beskrivs, dels får en kanonrefräng och dels en ingång till leta vidare om du gillar vad du hör.