Rebellängeln Tipsar: UNANIMATED ”Ancient God Of Evil”

Nämen – skulle det inte smaka med lite hederligt gammalt dubbeltramp nu? 
Låt mig presentera Tipset denna vecka, en platta som balanserar på att ge dig nostalgiska vibbar där du känner att ”jävlar vad länge sen det var den åkte fram” men samtidigt tas emot med kommentaren ”Ancient God of what?”
Jag inbillar mig nämligen att det i läsarkretsen finns lika många gubbtjyvar (ta det på rätt sätt nu…) som har järnkoll på dem och blir glada av att se omslaget på bild som det finns läsare som aldrig hört talas om dem. 
UNANIMATED ”Ancient God Of Evil” beskrivs ömsom som bortglömd diamant, ömsom som en klassiker och faktiskt stundtals som en skiva i mängden av all fantastisk döds och black som producerades ett tag i Sverige. Jag vete fan, jag hörde den första gången efter att den varit med i någon ”klassiker-genomgång” i någon tidning, provlyssnade på YouTube utan att tänka så mycket mer på det då. Sen fanns den rätt billigt på Discogs när jag letade efter något annat så jag köpte den. Man kan lugnt säga att efter dess var det inget hemligt med skivan alls, tror jag streckspelade den typ 10 varv på raken när jag fick den i postlådan!

UNANIMATED har ju ett lite knepigt namn på bandet kan jag tycka (det ligger liksom inte naturligt att uttala eller skriva), men det får man inte låta stoppa en. Bakom det upp- och nervända korset mot den röda bakgrunden döljer sig Jonas Mellberg och Johan Bohlin på gitarr, Ricard Cabeza på bas, Micke Jansson på sång och en viss Peter Stjärnvind på trummor. ”Ancient God Of Evil” är bandets andra platta (debuten heter ”In The Forest Of The Dreaming Dead” och kom -93), och det kom faktiskt en lite revivalplatta 2009, så UNANIMATED kan sammanlagt säga sig ha typ 20 års karriär.
Om än inte så aktivt…

”Ancient God Of Evil” klassas som svärtad döds, man kan läsa mycket om att det liknar DISSECTION. Jag tycker personligen att det kanske är mest sångstilen, då Micke Jansson låter ganska lik herr Nödtveit stundtals. Faktum är att den initiala tanken som dyker upp när inledande Life Demise brakar igång är… AT THE GATES. Det är samma driv, det är samma sväng. Jag kan också tycka att de det över plattans gång finns så pass mycket lite udda passager Eye Of The Greyhound är ett bra exempel som är mer progressivt eller lite experimentellt (så som jag kan tycka att just AT THE GATES varit) snarare än elak jävla black metal. 
Oavsett hur du vill klassa det så är det ett väldigt bra och varierat album, och som ingressen löd: jag lovar att det finns klassiskt dubbeltramp på den här skivan!
Skivan är producerad av herr Dan Swanö, utgiven på numera stendöda House Of Kicks och innehåller 9 låtar. Oceans Of Time, Dead Calm, The Depths Of A Black Sea, Die Alone, Dying Emotions Domain… det handlar överlag om döden, mörkret och… havet? Skämt åsido, det som bjuds är inge krångligheter.
Bra skriksång, sköna riff, bra trumspel och framförallt riktigt bra låtar gör ”Ancient God Of Evil” till en riktig fest. -95 var året. Ett bra sånt. 
Här har du hela UNANIMATED ”Ancient God Of Evil”!