Den här skivan var en sån där som jag tyckte var helt okej när den släpptes 2012 på Season Of Mist, men jag trodde ärligt talat inte att den skulle åka in och ut ur skivhyllan så mycket som den gjort. Den har spelats bra mycket mer än förväntat, och det är ju kul. En av anledningarna till det är att den inte sällan åker på i samband med att jag ska träna, fullkomligt älskar inledningen av skivan i de sammanhangen. Ja, hela skivan förstås, men framförallt början. Den inledande smygaren som är döpt till Intro och bara är en massa krälande äckliga zombier som vaknar till liv och väller fram innan man brakar lös titelspåret Hordes Of Zombies med sitt vansinniga driv. Och ni vet hur det är när man lyssnar i lurar och det är en lite trevande inledning – man vet liksom inte hur volymen egentligen är. Det kan vara en viskning eller en knytnäve i fejset när det väl startar, oftast det senare. Innan man vet ordet av har man sen avverkat även Ignorance And Apathy samt Subterfuge och är redan fram vid ett av skivans bästa spår Evolving Era. Träningen flyter till det fridfulla ljudet av fullständigt övervåld, trummor som balanserar till maskingevärseld, riff som låter som en uppretad bisvärm och en growlande röst som lika gärna kunnat vara döden på larvfötter. Kort och gott: perfekt motivation att pressa sig lite lite till!
Det som verkligen gör skivan bra är dock att det hela har ett sorts brutal finess över sig.
Man manglar inte bara – man an manglar helt enkelt med sväng och melodi.
14 spår med titlar som Radiation Syndrome, Prospect Of Oblivion, Forward To Annihilation eller Flesh To Dust målar en blek framtidsbild, men det går liksom åt helvete med stil och ett sjuhelsickes sväng. Broken Mirrors är en av mina absoluta favoritlåtar på plattan, men överlag är det här är en sån där skiva där summan av alla delar är betydligt större än var och av de där delarna för sig. Det är ett paket.
TERRORIZER består här av Wolf (eller Anthony Reshawk) på sång, en viss David Vincent på bas (jodå, det är inte utan att an känner MORBID ANGEL-vibbarna!), Pete ”Commando” Sandoval (igen..MORBID ANGEL – och en alldeles naturlig förklaring till hur trumspelet kan förena ett närmast övernaturligt tempo med sån känsla) på trummor och Kat Culture på gitarr. Kat har förekommit på den här bloggen förr, när det var internationella kvinnodagen och Rebellängeln fick för sig att hylla de tuffaste tjejerna inom metal – hennes plats är liksom given efter strängbändandet på den här plattan. Det är dock inte första eller enda gången just den här skivan har stått lite i fokus.
Den har varit med som ett exempel på att zombies och dödsmetall hör ihop, och att det faktiskt finns öl som… ja.. nästan smakar ruttet människokött (!).
Med andra ord borde du ha koll på den, men eftersom den har just den där förmågan att hela tiden dyka upp igen, att slugga sig fram till speltid så finns det ingen anledning att vi inte ska ge den extra tid i ljuset som Veckans Tips.
Det är den värd.
Du hittar sällan brutalare och samtidigt svängigare och lika välspelad dödsmetall som det här. ”Hordes Of Zombies” med TERRORIZER borde helt enkelt finnas i allas skivhylla!