Fascinerande.
Det är kanske det bästa ordet jag kan hitta för min relation med den här skivan, ”CVI” från Royal Thunder.
Den kom 2012 via Relapse Records, men jag missade den helt då. Det var Metal Bastard som öppnade ögonen på mig, och sen dess har skivan en alldeles självklar plats i snurrandet.
Jag har säkert spelat den 20-30 gånger, men ändå tycks jag inte nå ”botten” på skivan – och nästan varje gång tycks jag försättas i ett närmast hypnotiskt tillstånd som gör att jag mot slutet av skivan knappt urskiljer låtarna utan bara…diggar.
Det är fascinerande.
Att en skiva som egentligen är så omedelbar och direkt och okomplicerad kan ha sådant djup att jag inte kan den utan och innan efter så många varv, och kanske är det därför som det dröjt innan den är Veckans Tips, trots löftet i samband med Record Madness R? I vanliga fall vill jag skriva om diverse låtar, ge lite tips om var man kanske hittar in i en skiva, men..
…det går nästan inte här.
Den enda ”hitlåten” är andraspåret Whispering World, sen är det bara låtar som liksom karvar ut ett hål för sig själva i din hjärna, i din själ, i ditt hjärta.
Riffen vindlar sig liksom fram, och låtar som Shake And Shift, No Good och Blue flyter ihop i det där hypnotiska tillståndet.
Men det gör inget.
Inget alls – för alla är bra och passar ihop som pusselbitar ändå.
Bandet består av Lee Smith på trummor, Josh Coleman och Josh Weaver på gitarr och Mlny Parsonz på sång och bas – och nej, hennes namn är inte felskrivet här.
Hon stavar utan vokaler, och har också fått sätta namn på öppningslåten Parsonz Curse.
Hennes röst driver också låtarna på ett fantastiskt sätt. Hon sjunger, smeker, vrålar fram känslor i sångform, och jag tror att det är ytterligare en av anledningarna till att skivan fascinerar mig så mycket.
Kanske är det bästa egentligen att jag inte försöker mig på att beskriva det här så mycket, jag känner att uppgiften är aningen övermäktig.
Det är bättre om du bara lyssnar på skivan, så får vi se om ROYAL THUNDER ”CVI” lyckas hypnotisera dig med.
Den är, som sagt, fascinerande!
Tackar för länken!
En strålande skiva, även om jag envisas med att den är för lång. Ta bort de två sista spåren och du har en klockren tiopoängare.
Vassegod, tack för tipset i min tur då.
Kan vara att den är lite lång, poäng på det, men vid slutet är jag så hypnotiserad att det funkar för min del i alla fall….!
En strålande platta helt enkelt!