Den här gången ska vi börja Tipset med att vi gemensamt frammanar en bild. Visualiserar lite.
Föreställ dig att du blickar ut över en kall morgon. Riktigt kall, antagligen är det höst eller tidig vinter, sådär så att snön inte har lagt sig men kan anas varje gång tunga moln drar in över himlen. Det kommer rök ur munnen när du andas, och framför dig har du obruten natur. Kanske rentav vildmark. I horisonten, berg. Nära, en äng innan skogen tar vid. I skogsbrynet kan man urskilja en älg som rör sig sakta i skuggorna medan den äter ungträden och buskarna från sommaren. Det höga gräset krasar under dess tyngd när den bryter frosten på marken, och du är helt enkelt ett med den annalkande vintern, ett med naturen.
Egentligen behövs inga ljud, inga ord. Det är frid.
Förutom en enda sak. Längre bort ser du en skabbig och rostig Volvo skumpa fram på grusvägen mellan ängarna, ta sig in mot skogen och försvinna i granarnas mörker. En stund senare ser du bilen på en liten förhöjd glänta en bit in i skogen. Den har stannat, och trots den tidiga morgonen har tre långhåriga, svartklädda män ramlat ur bilen och börjar rigga upp… instrument? Trummor. Förstärkare. Gitarr, bas, mikrofoner ansluts till ett dieselverk för ström, och innan du hinner förstå vad som egentligen har hänt så dånar musik ut över den fridfulla omgivningen – och trots att det är hårdrock så stör det inte.
Framför dig, där långt borta, står nämligen RIMFROST. The Kings Of Rime som de kallar sig, Hravn på sång och gitarr, B.C på bas och Throllv på trummor har kort och gott bestämt sig för att leverera hårdrock som låter på pricken som bandnamnet.
I den kalla morgonen kan du föreställa dig hur bandet manglar ut sin black metal-anstrukna hårdrock helt utan att bry sig om vem som lyssnar eller om det är ”true”, och eftersom du kan din metal så tänker du omedelbart på akter om IMMORTAL, I och DEMONAZ. Fast lite långsammare stundtals kanske? Lite SONS OF CROM, månne?
Nej.
Du beslutar dig efter ett par spår för att det visserligen är influerat därifrån, men ändå faktiskt inte helt likt. Det är klassisk hårdrock i en smet med naturromantisk black metal och en aning sludging doom i utkanten, och det är svenska RIMFROST. Inget annat.
Den självbetitlade debuten från 2016 är Tips denna gång, och trots de rätt luddiga beskrivningarna ovan så vet du nog redan nu om detta är din kopp the.
Personligen kan jag faktiskt tycka att inledande och långa As The Silver Curtain Closes är skivans kanske tråkigaste spår och en aning udda som val av öppningslåt, men hey – smaken är som baken och folk tycker olika.
Allra bäst tycker jag att bandet är när man träffar ”ridet”. Alltså när låten liksom gungar och flyter fram och har en bra melodi utan att bli seg. Saga North, Witches Hammer, Beyond The Mountains Of Rime – de är de starkaste spåren. Inte för att det är något fel med ex Ragnarök, Cold eller Frostlaid Skies, men iegn – man tilltalas av olika stilar.
Oavsett vilken stil du gillar på plattan så är det något du ska kolla upp, speciellt om du diggar referenserna i övrigt. Detta är relativt enkelt men bra. Dessutom ska det bvlir väldigt spännande att följa RIMFROST framöver, hur de utvecklas. Vem vet – kanske får de medverka i en ”vinterspecial” på den här bloggen vad det lider?