Jänkarna i POWER TRIP var för mig okända till dess att den här skivan, bandets andra giv, dök upp som ”Veckans skiva” på Tune Of The Day. En skiva som tar den utmärkelsen ska man ta på allvar, och adderar man sedan rosor och 8,4 på Pitchfork för Dallas-bandet så kan man lita på uttryck som ”no on throws a party like POWER TRIP”. Det är egentligen bara att hala upp lädret och betala sig till insikt.
Och det är förstås inget som undertecknad ångrar.
Musikaliskt kanske detta beskrivs som ”crossover” – vad det nu egentligen ska betyda – men framförallt är det känslorna som väcks som är mäktiga. De tuggande gitarrerna, drivet i riffen och attityden är omöjliga att värja sig mot, och det går liksom inte att vara lugn och opåverkad om man spelar den här plattan Volymratten har en tendens att vridas längre och längre åt höger, och för egen del har jag upptäckt att det är fullkomligt livsfarligt att spela ”Nightmare Logic” när man kör bil. Man agerar mer eller mindre frivilligt som en biltjuv och ökar hela tiden farten…
Skivan inleds med ett sånt där parti som är lovande. Du vet, ett sånt som nästan får dig att veta att du kommer att gilla skivan trots att den inte dragit igång och du bara hört en och halv minut? Blytungt.. skönt svängande. Sen släpper bandet lös Soul Sacrifice och det är bara att släppa alla hämningar och hänga med på den resa som bjuds. De flesta låtarna landar in på 4 minuter och totalt sett är skivan bara dryga halvtimmen lång, men det är precis i sin ordning. I låtar som Firing Squad, Ruination, If Not Us Then Who eller min personliga favorit Executioner’s Tax (Swing Of The Axe) visar bandet att den gamla devisen ”less is more” är sant vad det gäller musik också.
Inga krusiduller, bara stenhårt thrashande blandat med blytunga riffmackor. Från hjärtat.
Det är svårt att tro detta faktiskt bara är bandets andra giv med tanke på hur bekväma de tycks vara i sitt låtskrivande och sitt sound, men man ska veta att de varit igång sedan 2008 redan, och att de har en hel drös med EP’s och andra utgåvor bakom sig, så att det inte blivit mer fullängdare ska man kanske inte fästa så stor vikt på. Southern Lord är också ett skivbolag som jag ofta tycker har fingertoppskänsla, så det är inte överraskande att de står som avsändare på den här rackaren. 2017 dessutom, så för att vara ett Rebellängeln Tipsar är det ju rykande färskt.
Tack Stones, det var en rekommendation som verkligen föll i smaken. Dags att göra som sig bör… pay it forward så fler kan upptäcka POWER TRIP!
Toppenskiva. Fick hem den på releasedagen och har diggat den sedan dess. Så det var bara att langa fram cashen och köpa Manifest Decimation också. 🙂
Kanon skiva!