…om man nu vill ha ett visst tema på en serie som Tipsar om skivor, och det temat under innevarande månad handlar om det svenska novembermörkret och passande mörk musik till detta så finns det en skiva vars blotta titel gör att den kvalificerar sig.
”Sorrow And Extinction” är ett svårslaget namn om man letar efter kopplingar till hopplöshet och dysterhet som ett soundtrack till svarta november. Förunderligt nog ger mig PALLBEARERs fantastiska platta faktiskt nästan motsatsen varje gång jag spelar den: jag känner mig en aning upprymd, och med den effekten kan man förstås ifrågasätta huruvida plattan är lämplig i sviten.
Jag tycker ändå det, speciellt eftersom musiken är doom metal med ett drag av sludge.
Det tar över 4 minuter av första (och bästa) låten Foreigner innan sången kommer in, liksom lite smygande, och sen vecklar låtarna ut sig.
Fem stycken är det totalt, alla med speltid mellan dryga 8 och 12 minuter.
Ändå känns låtarna påtagligt konsistenta, det flyter inte ut i en enda massa utan hålls ihop av tydliga låtstrukturer, snygga riff och en solid leverans.
Alla låtar är bra (skivan har så få att jag ju lika gärna kan nämna övriga spår också, Devoid Of Redemption, The Legend, An Offering Of Grief samt avslutande Given To The Grave), men som allra bäst är det i refrängen på inledande Foreigner.
Då sjunger Brett Campbell som hanterar sång och gitarr följande strof ”In The presence of Ancients, Beckoning to me. And I fear to be their Conduit and lose myself in the Shadow”.
Jag har nynnat på den slingan så många gånger att det är löjligt, fast jag oftast nynnar ”fel”.
Jag får liksom för mig att han sjunger ”in the presence of angels” istället.
Petitesser kanske.
Det är i alla fall väldigt bra.
Bandet i övrigt består av Chuck Schaaf på trummor (som också har hanterat mycket inspelningsdetaljerna på skivan, och egentligen inte spelade in trummorna på just denna skiva – det gjordes av tidigare trummisen Zach Stine), Devin Holt på gitarr och Joseph D Rowland på bas, och det här är verkligen ett sånt där band som jag skulle vilja se live.
Det måste vara hypnotiskt!
Rolig detalj: bandet tackar i bookleten en hel del andra suveräna akter. Där återfinns bland annat RWAKE, THE GATES OF SLUMBER ”and of course, BLACK SABBATH”.
Där finns också en hel uppsjö intressanta namn att följa vidare för fler eventuella guldkorn, så vi får se om undertecknad kan gräva upp lite guld där.
PALLBEARER ”Sorrow And Extinction” är från 2012, och det är ett väldigt bra Veckans Tips, vill jag påstå. Jag är evigt tacksam till Per som introducerade dem till mig på en av Hårdrockskvällarna – och kanske speciellt som det lett mig till bandets uppföljare från i år, den alldeles utomförträffliga ”Foundations Of Burden” som faktiskt är snäppet bättre än den här.
Håller med helt och hållet, en grymt bra platta, den har snurrat många varv och jag håller den som bättre än uppföljaren, som inte på något sätt är dålig.
Skivan är rackarns bra, men…jag håller nog årets uppföljare som än bättre. Tamejtusan!