Egentligen har jag inget belägg för det, men jag tror att man uppskattar skivor extra mycket om man har en personlig koppling till dem. Som den här. Kopplingen är inte stark, men tydlig. Jag har intervjuat näktergalen Jörn Lande i samband med att han och kompisen Trond Holter arbetade med plattan, och jag misstänker att det påverkar mig. Ger mig en form av exklusiv känsla av att jag fått vara med lite extra. Förmodligen galenskap, men ändå.
Såhär var berättelsen när det kom till Dracula-skivan…
Hej Jörn! Kul att prata med dig, när vi försökte senast var du i studion… Är det något spännande som kokar?
Hej, ledsen för det där.
Blir så ibland, vi hade flyttat runt en del intervjutider och jag är lite av en dinosaurie. Jag har ingen häftig iPhone eller fickkalender utan kör lite old school sådär. När jag köper ny mobil köper jag en så enkel som möjligt, och använder den bara för sms och att ringa med, samt ett fickminne så att
jag kan spela in idéer jag får… men ja, jag var hos Trond Holter, min nya gitarrist, i hans studio och jobbade på ett projekt. Vi ska göra en… tja.. sorts rockopera, kan man säga. Inte som med NIKOLO KOTSEV’S NOSTRADAMUS, där är allt så stort och sammanhängande och kräver långa intron och outron och mellanspel, utan mer melodiöst och sammanhängande. Trond har en studio han kallar för ”Rock Ranch”, där han har byggt om en gammal lada till studio, och den ligger bara en tre mil från där jag bor, så det är praktiskt.
Kul! Vad handlar rockoperan om?
Dracula.
Eller, rättare sagt, vi har tagit en del av Bram Stokers historia och fokuserar på den. För att vara mer exakt så är det fokus på Draculas inre kamp. Han älskar ju en gång i tiden Mina, men när han ingår sin pakt med djävulen så tappar han sin förmåga att känna, att leva, och har endast kvar sitt minne av hur det var att älska. Det är det han strävar efter, det där han tror är att älska.
Ser man filmen som Oliver Stone gjorde så kan man känna igen en hel del, så som att han skapar
tre kvinnor som blir hans brudar, ”the sisters”, men som han överger när han lämnar sitt slott. Sen omvandlar han Lucy till vampyr, men det är i Lucys väninna han ser sin gamla kärlek Mina.. ja, hur som helst, det blir fokus på den där inre kampen och de motstridiga tankarna och försök till känslor
som Dracula visar!
Ja – där har vi en bra grund för ett Tips, eller hur? Hela intervjun finns här, men handlar i övrigt om hur man skriver låtar och arbetar som artist rent generellt. I de två frågorna och svaren ovan har du essensen i den här skivan.
Jorn Lande & Trond Holter present ”DRACULA – Swing Of Death”. Typ världens längsta titel. Skivan har dessutom recenserats här på Heavy Metale, och landade en plats på Topp 50-listan 2015. Med andra ord – den har minst sagt varit med här förr, och med ovan angivna bakgrundsdata finns ingen anledning att gå som katten runt het gröt och fylla på med information.
Detta är en skiva där låtarna faktiskt står i fokus, oavsett om det är en rockopera eller ej.
Walking On Water. Swing Of Death. Save Me. River Of Tears.
Starka låtar, stark sång oavsett om det är Jörn som sjunger solo eller om det svaras upp av Lena Fløitmoen som sjunger de kvinnliga parterna. Starkt gitarrspel av Holter (som har ett förflutet i SHA-BOOM, den norsk-svenska partyrockgruppen från fordom!). Sammantaget är det faktiskt en av Jorns bästa prestationer, antagligen den bästa sedan ”The Duke”.
Det är dessutom väldigt opretentiöst för att vara rockopera, vilket är rätt befriande.
Lyssna på Draculas känslokamp. Det är riktigt bra!