Rebellängeln Tipsar: IRONBIRD ”Black Mountain”

Självklart kollade du in Rebellängelns Årsbästalista för 2014, den som samlade de 50 bästa plattorna jag hade koll på i samband med det årsskiftet.

Men… kanske missade du den här. Den ser lite anonym ut, och gömmer sig nästan. Omslaget är lite mörkt, sobert, och sticker inte ut speciellt mycket. Namnet, titeln, sättet som skivan tonar fram är motsatsen mot grällt, kan man säga – men det finns där. Gömmer sig lite anspråkslöst på plats 37 – och jag hade tänkt att vi skulle kolla lite närmare på den i detta Tips.

Musikaliskt så är det här en ganska fuzzig och väldigt svängig historia, och Tipset lämpar sig alldeles extra bra för dig som gillar tidiga BLACK SABBATH, då Ozzy Osbourne stod får sången. Man kan ju fråga sig om det finns rockers som inte gillar den eran, men se det mer som en orientering än som ett krav då. Du får en första, rätt enkel, beskrivning av hur musiken låter, helt enkelt – och för att kunna gå vidare tror jag vi börjar med att klippa in skivan från Spotify så att du kan hänga med i texten som kommer efter bättre.

Gruppen i sig är en är svensk kvintett som har veteranen Magnus Jernström i spetsen (gitarr, tidigare MANGROVE) och ett samspelt band i form av Ramus Jansson (sång), Fredrik Schönbeck (bas), Magnus Arndtzen (trummor) samt Jonas Edler (”spirit” and percussion!), och den här skivan är en sån där typisk Transubstansare.

Den hamnade i min promokorg när den släpptes, recenserades på Werock och köptes sen in ”på riktigt” eftersom den är jäkligt bra och jag gillar den.
Nästan allt med den.
Jag gillar att man får liksom två titellåtar (Black Mountain och Ironbird), jag gillar det löjligt svängiga riffet i låtar som Hard Times Light Shines (den har växt på mig, jag hade lite svårt för just den i början) och Up On The Hill, jag gillar tyngden i Waterfall (The Sky Is Burning When Your Soul Turns To Ashes) och In Time…
…men jag gillar inte färgvalet på omslaget. Eller, rättare sagt, på omslagets baksida.
Sobert mörkgrå på mattsvart bakgrund. Alltså… jag är färgblind, och har svårt att se låttitlarna som det är. Här går det knappt. Men det är inte det värsta, det värsta är att typsnittet på resten av informationen är mikroskopiskt. Det går inte att se, ens om man kan urskilja färgerna!
Jag kan alltså inte för mitt liv ge en massa mer information om den här skivan, i alla fall inte genom att läsa mig till det på den fysiska produkten. Vem som står för omslag, produktion, studio…allt sånt som jag vill kunna läsa om, utan att öppna en webläsare.
Det.
Går.
Inte.

Då är det verkligen tur att skivan har 8 löjligt svängiga och 70-talsfluffiga hårdrocksspår som gör att musiken klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.
Att debutera med en skiva som ”Black Mountain” är få förunnat, och känns ändå bara som en början för IRONBIRD…!