Rebellängeln Tipsar: ICON ”Night Of The Crime”

Söndag, och dags att avsluta den här veckan som verkligen rullat i nostalgins tecken med en skiva i precis samma anda, ICON och deras ”night Of The Crime” från -85. Detta är andra plattan från Phoenix-gänget, och en detalj som är extra knasig är att man valt att ha den som bakgrund på Spotify… men det är inte den skivan som finns att spela, utan istället ”Right Between The Eyes”. Måhända det ultimata tecknet på att efterföljarna inte var speciellt mycket att ha?
För egen del förknippar jag alltid den här skivan med dels en av låtarna (Raise The Hammer) och en bok (Moby Dick) eftersom jag hade just den låten på en blandkassett som gick flera varv när jag läste den boken. Det här är ju länge sen, men jag hade ändå fått ett eget rum bakom garaget i villan där vi bodde, så trots att ljudanläggningen var minst sagt klen så kunde och fick jag spela nästan hur högt som helst. Och när som helst. Och ett minne som skapades var ju just den kopplingen.
Det är egentligen bara en sak som är knasig – mitt minne är fel. Det badar i nostalgi och felaktiga fakta. Jag hade för mig att låten är rätt hård, med ett drivet riff – och att det handlar om vikingar och blod och… ja, valjakt.
Det är ju inte riktigt sanningen, kan man säga. Visst är det en rocklåt, och en av de ”hårdare” på den här plattan, men speciellt hårt är det ju inte. Inte ens med den tidens mått. Och texten handlar om att han ska dömmas för sin kärlek till en tjej som behandlar honom illa – det finns liksom inte tillstymmelse till blod och valar i den. Däremot förekommer ord som jury, verdict och court. 
Vad fan?!?
Det är ändå tur då att låten fortfarande är bra, för annars hade den här nostalgiveckan slutat i vredesmod vill jag påstå. Och den kvalitén gäller hela skivan, det gäller bara att man har rätt förväntningar. Jag har återutgåvan från skivbolaget Rock Candy, och där får man såväl JOURNEY-doftande AOR i form av Danger Calling som klassisk hård rock i låtar som Missing och Frozen Tears. Bäst är andra sidan B-sidan, för den är ändå mest packad med drivna och de hårdaste låtarna. Raise The Hammer såklart, men även spår som The Whites Of Their Eyes och Hungry For Love. Det är inte utan att ett band som PRETTY MAIDS ploppar upp som referens, även om det här är mer amerikanskt och därmed också mer polerat.
ICON har under den totala levnadstiden bytt en hel del medlemmar och inte direkt haft en karriär som pekat spikrakt uppåt, men kärnan har alltid varit gitarristen Dan Wexler och sångaren Stephen Clifford. De har varit bandets dynamiska duo, och det är dessa två som driver i stort sett samtliga låtar framåt.

”Night Of The Crime” är en bra skiva som är väl värd lite speltid, men jag ska också erkänna att den utan mina personliga starka minnen och detta nostalgiska skimmer jag har över den inte är så hård och bra som den framstod där och då…

Eftersom skivan inte finns på Spotify så får du den på YouTube. Raise The Hammer som varit central i den här texten är låt nummer 6 om du vill spola framåt!