När Rebellängeln skriver veckotipsen så görs det rätt ofta i klump. Det lyssnas länge, och sen river jag av ett par stycken inlägg i rad. Inte sällan är det till och med så att det kan innebära att det finns ett lager med texter som jag sedan plockar och väljer från när det är dags att publicera själva tipsen, och det är ju praktiskt för min del. Bekvämt. Men det finns en baksida på det – och det är att det helt plötsligt kan gå en jäkla lång tid mellan det att en skiva är ”het” och att texten kommer ut. En effekt är att det under hela våren inte varit ett enda Tips som faktiskt släppts under 2016, trots att jag spelat en hel del skivor som varit så färska. Till viss del har jag försökt fuska lite, med ”Nu Spelas”-inlägg, men det är ju inte samma sak som ett fullödigt tips. Den här skivan är en av de som passerat precis den vägen, där du fick lite miniinfo om den i våras (en annan som kan nämnas kan ju vara CHTE’ILIST och deras ”Le Dernier Crepuscule”), men som du faktiskt behöver få ett helt tips om.
Det är nämligen få gånger man stöter på en så genomarbetad debutplatta som ”Seriphical Euphony”, den påminner i den aspekten om exempelvis AGES ”The Malefic Miasma” – men spelar i en helt annan typ av black metal-liga.
Detta är episk, snabb och rätt melodisk black metal som känns rakt nedstigen från akter som DISSECTION, DIMMU BORGIR eller för den delen NECROPHOBIC, men med tillräckligt eget sound för att bibehålla sitt existensberättigande.
Och.
Som sagt – den är så genomarbetad att varenda låt är bra, något som inte alltid brukar vara fallet med sådan här musik. Det är lätt att gå bort sig i den eviga strävan efter att vara snabbare, råare, mer trve – men den fällan går inte HYPERION i.
Skivan börjar med lite stämningsfullt gitarrplock i Remnants Of The Fallen innan man släpper loss de kavalleriet. I spår som Novus Ordo Seclorum, Primal Cosmic Ascendancy, Xephyr Of Grace och Empyrean Yearning visar man precis hur väl man behärskar konsten att sy ihop låtstrukturer, och som lyssnar pendlar man mellan att svänga med i gunget och skaka knytnävarna i ursinnespisk, hela tiden med melodin i första rummet.
De två absoluta stjärnskotten på den här skivan heter dock Moral Evasion och, främst, Flagellum Dei. De reser sig över det i övrigt majestätiska landskapet som de två tornen i Sagan Om Ringen och är såna där låtar som kommer dyka upp på allehanda spellistor i många år framöver. Flagellum Dei är ett spår som är med i snacket när man ska summera 2016 och ange årets bästa låt – så pass väl är den ihopskruvad, och det är en helt given ingång för dig som är nyfiken på HYPERION.
Bandet består av fem ynglingar. Erik Molnar och Mikael Malm hanterar gitarrspel, Harry Lauraéus sång, Raul Vicente bas och Anders Peterson trummor och keyboards. På bilden inne i skivkonvolutet ser de ut som om jag hade kunnat vara farsa till dem allihop, något som dels får mig att förfäras lite över hur gammal jag börjar bli, och dels får mig att verkligen glädjas. Om fem snubbar i så ung ålder kan skruva ihop ett verk som ”Seraphical Euphony” så finns det gott hopp för mänskligheten – vi kan absolut få gå åt helvete med stil och ett riktigt bra soundtrack till!
”Seriphical Euphony” är utgedd av Black Lion Productions, och relativt påkostad. Själva skivan visar en bild av det där majestätiska palatset du skymtar genom portalen på framsidan, och man får med alla texter – ett faktum som förstås gör det enklare och roligare att följa med i bandets epos. Det betyder förstås att mitt absoluta tips är att du handlar skivan. även om du kanske väljer att provlyssna via Spotify nedan.
HYPERION har nämligen skruvat ihop en sån där skiva som jag kommer pusha till höger och vänster, och som jag vet att du som har ett öra för lite snabbare och hårdare musik kommer att kära ner dig fullständigt i. Den kommer garanterat att återkomma i samband med att Rebellängeln ska lista de bästa skivorna från 2016, men du ska nog inte vänta till dess. Kolla in den här. Genast.