Rebellängeln Tipsar: HOLY SERPENT ”S/t”

Tipset den här gången förutsätter två saker för att det ska falla dig i smaken: 
1) Du gillar BLACK SABBATH och deras tidigare album, speciellt när de flummar lite.
2) Du har inget emot när låtarna tar lite tid på sig.


HOLY SERPENT var fyra skateboardsnubbar från Melbourne, Australien, som helt enkelt kom på att man gillade att röka braj och lyssna på samma sorts musik och därför borde starta ett band. Man kan tycka vad man vill om det moraliska i det, men vi ska vara tacksamma för det beslutet eftersom resultatet inte bara låter på pricken som du kan tänka dig med den bakgrundsbeskrivningen, det är även en rent av skitbra platta!
Totalt fem spår men mellan 35 och 40 minuter, och ändå känns inget spår för långt. Visst finns det passager där bandet tillåter sig musikaliska utsvävningar som antyder att de vill stå med böjda huvuden och inhalera rökverk samtidigt som de liksom flyter ut i kanterna, men.. sällan eller aldrig har jag upplevt att det passar så bra, eller att det framförs på ett sådant sätt att man vill flyta på lika mycket.
Alla låtarna är en form av doom, och det går ofta långsamt långsamt. Ändå svänger det påfallande mycket, och sången är skönt distanserad.
Jag läste bland annat nedanstående text om den självbetitlade debuten här: 
Four skaters from Melbourne formed Holy Serpent
because they liked to get high and drink and listen to the same music,
drawn together by the immortal combination of thick riffing and soaring
vocal melody practiced by Pentagram, Uncle Acid, and Black Sabbath. Holy
Serpent’s debut album on Riding Easy Records, streaming below, hails
from the same school of heaviness and fits snugly in the canon alongside
the works that inspired it.

Unabashed in their worship of ’70s heavy psych, the band has the
songwriting chops and performances to back up any obvious anachronisms.
Centerpiece track “Fools Gold” is carried by flowing riffs and Scott
Penberthy’s earnest tenor in the hook. Vocals can be undervalued and
under-produced on these types of records, so the care given here is
refreshing. Also, Penberthy doesn’t sound like he’s putting on any kind
of voice to sound more metal or like anything other than himself. Josh
Homme approaches melody similarly with Queens of the Stone Age, and fans
of that band will find a lot to like about Holy Serpent.

Jag gillar ju inte QUEENS OF THE STONE AGE nämnvärt (!), så jag vet inte om jag håller med helt – men helt klart är detta en bra platta.
Spår som Shroom Doom, The Plague eller nämnda Fools Gold är helt enkelt alldeles för bra och sköna för att du ska missa dem, och att skivan är släppt på en etikett med namnet Riding Easy Records (för övrigt samma som svenska krossarkolossen MONOLORD ligger på) gör ju det hela bara ännu bättre.

Tune in, tune on, space out.
HOLY SERPENT levererar!