Vänner, fiender, neutraler – det är dags att sparka igång vårsäsongen för Rebellängeln Tipsar att spoarka igång vårterminen, men än är det långt till värme och ljus. Dessutom slutade vi ju höstsäsongen med en skiva från Finland som… liksom inte var från Finland, i fråga om soundet – så det kanske inte finns något bättre sätt att starta våren med en skiva som verkligen känns som vinter. Och Finland. Det klassiska Finland, musikaliskt sett. Vi snackar ”dark metal” från 2019 i form av HANGING GARDEN och deras för ändamålet perfekt döpta ”Into That Good Night”. Detta är en skiva som riktigt luktar finsk melankoli och melodi, samtidigt som det bjuds på lite ruffigare tonarter stundtals.
Första lyssningen med den här skivan var tveksam. Kan inte riktigt minnas exakt varför, men jag hade en bild och inställning av att det inte skulle vara så bra. Testade mest plattan i mina nya Sonys medan jag dammsög hemma ()!, och fick mig faktiskt en smärre chock. Första spåret Of Love And Curses välte mig nästan över ända när det drog igång på allvar! Det är som en ohelig allians av PARADISE LOST, finska klassiska kärleksbandet H.I.M, MASTODON och fantastiska men avsomnade finska hjältarna GHOST BRIGADE. Sämre influenser och ljudbitar kan man ha, får man säga, och det hela fortsätter över hela skivans gång om än en aning mer sofisistikerat. Andra spåret är nästan 7 minuter långa Fear, Longing, Hope And The Night och här vecklar man verkligen ut sig i all sin melankoliska finska vemodiga prakt. Det är vackert och sorgligt på samma gång, och gillar du inte det här så känns det lite som om du inte förstår musik. I alla fall i januari, boende i vår mörka nord. Det är vackert som ett norrsken, men kallt.
HANGING GARDEN har varit i farten sedan 2004, ”Into That Good Night” är fullängdare nummer 6 i ordningen och extra nämnvärt kanske är att ingen av bandets grundare Ari Niemenen eller Matti Reinola finns kvar i bandet enligt Metal Archives. Miko Kolari (gitarr) tycks vara den ende kvarvarande originalmedlemmen, och i övrigt kan man läsa sig fram till att dte varit en form av nystart runt 2010 med en ny sättning som tagit bandet framåt. Och det gör de – i alla fall på den här skivan – med den äran. Totalt får man 8 spår, ganska långa, och jag gillar skarpt att man väntar till Rain – en av skivans absolut bästa låtar – innan man släpper på sång från Riika Hatakka. En tjej som sjunger på melankolisk och lite goth-liknande mörk metall är knappast originellt, men det kommer naturligt här. Det är en bra bit in på skivan, det är en låt som lyfter som helhet av det och det känns på intet sätt stereotypt.
8 låtar från LIfeforce Records, klassisk metal från Finland med löjligt hög verkanshöjd som tar oss in i natten denna vinter? Kanske kan det inte bli en bättre start av vårsäsongen. Det är länge till gryningen, men vi låter HANGING GARDEN guida oss in i den goda natten…