Har jag berättat om min arbetskompis Lars?
Han är riktigt bra, närmare en kompis än annat, och som alla vettiga människor har han musik på hjärnan, bland annat. Hemma hos Lars finns ett gästhus med Marshallstackar och ett knippe gitarrer, och eftersom han är ungefär i samma ålder som undertecknad så har han vuxit upp på en diet av klassisk hårdrock som BLACK SABBATH och liknande. Att dra en låt eller tre en fredagkväll är ett bra nöje. SLEEP är nog det band jag mest förknippar med honom, och det var han som drog med mig på giget med FU MANCHU häromvintern. Kort sagt: en stabil och jäkligt bra snubbe, och eftersom han har en febless för riff så brukar jag ibland skjuta iväg lite låtar mot honom. Det hände sig med titelspåret på den här plattan, Woodland Rites med GREEN LUNG, samtidigt som jag skrev något i stil med ”tror du att de lyssnat lite på Sabbath?” Svaret är faktiskt närmast legendariskt och något som behöver delas med er.
”Neeej, vad menar du??Lyssnade på några låtar till. Allt väldigt Sabbath, men den här låten är i det närmaste ett copywright-brott!”
Säger detta då det enda du behöver veta om GREEN LUNG och deras platta ”Woodland Rites” från 2019?
Nästan, faktiskt. Vi kan brodera ut fakta lite såklart, och säga att det även är en del stoner i ljudbilden många gånger, även om den förlaga man följer helt klart är hämtat från tidiga BLACK SABBATH. Lyriken handlar i stort sett uteslutande om häxor, sekter och hemliga naturromantiska seanser och ritualer, och köper man plattan på CD-utgåva får man EP’n ”Free The Witch” på köpet, fem spår som håller (minst) lika hög kvalitet som själva skivan. Ett givet köp, således – speciellt som den här brittiska kvartetten klarar av det viktigaste av allt: att skriva bra låtar. Det ska ju svänga, det ska vara bra känsla, det ska vara coola texter men för att det verkligen ska fastna och sticka ut så krävs förstås att det är riktigt bra låtar också.
Som här.
Jag gillar ju drivet i titelspåret, som också finns i också det Let The Devil In och Call Of The Coven, samt det lite ockulta flummet i The Ritual Tree och May Queen. Framförallt är det en skiva som är stark rakt igenom, och trots att (tack vare?) influenserna från gamla Sabbath är så starka så tycker jag att skivan förtjänar såväl sin plats i solen i denna serien, som en plats i din skivhylla.
Ta på dig kåpan, packa ner ritualdolken och kalken så beger vi oss ut i skogen!
Grabbarna besitter ett härligt sväng!
Mycket. Lyssnat ”lite” på Sabbath i sina dar…! 😀