Rebellängeln Tipsar: GRAVES AT SEA ”The Curse That Is”

GRAVES AT SEA släppte sin officiella debut tidigare i år – efter att ha manglat runt i över ett decennium på olika scener – och jag har legat och mumsat på karamellen ett tag. Tänkte skriva en recension, en regelrätt sådan, men istället inser jag att det här, det är om något en passande skiva att avsluta den sedvanliga ”november-sviten” med. Du vet, den där Tipsen är mörka, tunga och passande till det väder som plågar oss här i den kalla nord under just den månaden.
För allvarligt talat, det kanske räcker med att se namnet på bandet (GRAVES AT SEA) och veta att de spelar doom/sludge för att förstå att det här inte är någon direkt yster ringdans eller folkmusik? ”The Curse That Is” är 8 episka låtar som helt enkelt drar ner dig i det kalla djupa mörkret, och det på det allra bästa av sätt. Skivan är så pass stark att den blir svår att bortse från när topplaceringarna för 2016 ska besättas, och framförallt startar den rent av löjligt bra.
The Curse That Is och Dead Eyes är 11:14 respektive 11:08 långa, och de låter stundtals som om MASTODON skulle spelats för långsamt varv, med sång som är rent av blytung och sprider panik. Det är sludge-aktig skriksång som gäller på den här, så det där med ”doom/sludge” är helt korrekt benämning.
Tempest, The Ashes Make Her Beautiful (med ett fantastiskt sorgligt anslag, bland annat startar den med stråkar och leder in i ett så vansinnigt tungt manglande..), This Mental Sentence (som känns som den snabbaste låten och verkligen står ut i den meningen trots att den inte alls går undan) eller The Waco 177 (med en refräng som fäster som berget)… det spelar faktiskt ingen roll vilken låt man spelar.
GRAVES AT SEA kölhalar och sänker vem som helst.

Sketchy Jeff (bas), Nick Phit (gitarr), Bryan Sours (trummor) och Nathan Misterek (sång) må ha tagit en smärre evighet på sig för att få ut skivan, men gosse om resultatet var värt att vänta på. Blytungt, mörkt och lik förbannat svängigt och med melodi. Dessutom är plattan utgiven av Relapse Records, och det är alltid ett riktigt plus – då vet man att man får en snygg och genomarbetad produkt såväl ljudbildsmässigt som grafiskt.
”The Curse That Is” serverar 1 timme och 16 minuter toppklass för dig som gillar att lyssna på musik nära, i lurar, i ensamhet. Kanske rent av i mörker.
Jag fullkomligt njuter…!