Rebellängeln Tipsar: DRACONIAN ”Sovran”

Blöta löv. Den här skivan får mig att tänka på blöta löv. Såna där stora, lönnliknande löv som fallit från träden och av regn och kondens blivit så genomvåta att de gränsar till förmultning. Och som ligger överallt, i vackra men ändå dystra färger, som om hösten draperat marken för att matcha mörkret i övrigt.
DRACONIAN levererar musik som skapt för en promenad i det där mörkret, i de blöta löven. Det skulle lätt ha kunnat bli lite av en flopp av det här (blandad growl och skönsång, inslag av goth och pretentiösa talade stycken…), men under nio långa låtar lyckas man balansera på kanten till att vara för pretentiösa och seriösa utan att det en enda gång blir ostigt. Resultatet är istället en lång och smäktande fantastiskt mörk och fin skiva. ”Sovran” är ett alldeles utmärkt novembertips som lämpar sig för privat lyssning, gärna i lurar.
”Sovran” är DRACONIANs sjätte fullängdare, och Säffles stolthet levererar en försvarlig mängd snygga riff och gitarrslingor mot doombakgrund. Det är inte utan att man tänker på en akt som exempelvis PARADISE LOST stundtals när det gäller just förmågan att framhålla en ensam gitarrslinga på ett snyggt sätt. Den här plattan kom 2015, och förutom det fina gitarrspelet (signerat Johan Ericson och Daniel Arvidsson) så är det främst samspelet mellan de båda sångarna Anders Jacobsson (growl) och Heike Langhans fina stämma som sticker ut. Hans mörka röst kontrasterar fint med hennes ljusa och sköra uttryck, och i flera låtar är det påtagligt att resultatet av deras samspel lyfter slutresultatet. Bandet kompletteras Jerry Torstensson på trummor och Fredrik Johansson på bas, och tillsammans har man alltså spikat ihop en dryg timme mustig gotisk doom.

Samtliga låtar klockar in på mellan sex och nio minuter i speltid, och varierar mellan ganska släpiga saker (som exempelvis Pale Tortured Blue) och lite hårdare och mer drivna spår (där kan vi lyfta Stellar Tombs som ett bra exempel). Ofta bjuder ett och samma spår på variationer av detta, och när man spelar skivan kan man lätt tappa bort sig lite. På ett bra sätt – eftersom alla låtar är bra och minner om varandra i stämning så blir hela skivan som ett enda långt ljudspår. Ett soundtrack till blöta löv, månne? Undertecknads favoritlåtar är öppningen med Heavy Lies The Crown, omväxlande favoriten No Lonelier Star samt tidigare nämnda Pale Tortured Blue som fullkomligt svämmar över av känslor. Men alla låtar  är bra, och som helhet är skivan riktigt stark.
Letar du efter mörker, bra musik och ett känslomässigt djup är DRACONIAN och deras ”Sovran” ett alldeles utmärkt Tips!