Rebellängeln Tipsar: DIRT FORGE ”Soothsayer”

Känner du till något om Hårdrockskväll? Rebellängeln och kompisars årliga återkommande övning där det spelas hårdrock enligt ett antal olika kategorier, och där det till stora delar faktiskt går ut på att hitta guldkorn som man gömmer för det andra till dess att det är dags varje trettondagsafton, och man får ”outa” sina hemligheter så att alla får ta del av dem?
Inte? Eller ja?
Spelar mindre roll faktiskt. Den här skivan har undertecknad haft på radarn ett tag, men inte haft ork eller tid att kolla förrän typ en vecka efter Hårdrockskväll 2018 – och jäklar, det tog en enda lyssning så bestämde sig Rebellängeln för att det här ska spelas på nästa Hårdrockskväll helt oavsett kategorerier. Faktum är – hade jag lyckats få tummen ur det där hålet så hade det blivit en mycket framskjuten placering på Årsbästalistan 2017!


Skivan vi pratar om är DIRT FORGE’s ”Sothsayer”, det danska bandets fullängdsdebut.
Första lyssningen var en ren fröjd, och nästan knepigt avseende vilken låt jag skulle skriva upp som den som ska spelas på Hårdrockskväll 2019 (ja, detta skrivs alltså i januari 2018, så du förstår hur länge den här plattan har legat i hemliga förrådet…!)!


Första spåret Rust & Copper är väl helt okej, men jäklar vad det tar fart med andra låten Fortress Burning!  Ren ösig svängig magi där man känner att allt groove luktar MASTODON och BARONESS, men ändå är det hela alltid kombinerat med ENTOMBED så det är alldeles eget. Och jävligt bra! Det öser och svänger som fan, samtidigt som det är som att höra L-G Petrov go bananas (fast sångaren egentligen heter Alexander Kolby och hanterar såväl sång som gitarr).
DIRT FORGE är helt enkelt galet bra.
De allra bästa låtarna heter Fortress Burning, Bring Me Good Noose, Stone och helt magiska allsångsvänliga Die Waiting, men hela skivan är bra.
Det är ösigt, det är rätt enkelt men lik förbannat enkelt och snyggt.
Det är unikt men ändå inte.
Det är DIRT FORGE, och deras ”Sothsayer”, en platta som du faktiskt för allt smör i Småland inte får missa och som verkligen kan få en att älska Danmark.
Så jävla bra. En av de bästa skivorna Rebellängeln hållit hemlig så här länge!