Rebellängeln Tipsar: DEAFHEAVEN ”Sunbather”

Omslaget på den här plattan är både bedrägligt och inte. Rosa, med inslag av ljus som kommer in uppifrån höger ger en luftig, lockande och ganska vacker känsla.
Det första som möter lyssnaren är dock låten Dream House, en black metal-låt som låter lite som de bästa naturromantiska black metal-banden när de är i sitt episka esse.
Känslan är fortfarande vacker, men inte fanken är den rosa direkt.  Inte heller får man där känslan av att ljuset ligger på, snarare att man står vid avgrunden och stirrar ner…medan avgrunden stirrar tillbaka.
Men se, det ändras över skivans gång.

Precis som omslaget skiftar från lite djupare nyans på ena sidan och ljusare nyans på andra sidan så skiftar skivan och blir luftigare, lättare och mer ”poppig” med tiden. Avslutande The Pecan Tree är ren poesi, och inte var man trodde att man skulle hamna när man påbörjade resan.
Vid upprepade varv med skivan – det krävs, detta är visserligen något lockande och lovande redan från start men en skiva som behöver sina vändor för att avslöja sina hemligheter – så träder en säregen mix i musiken fram.
Det är som om man lyssnade på gitarrpop, nästan indie, med ett underliggande lager av black metal. Trummorna och drivet hamrar loss väldeliga, på ett sätt som gör det svårt att inte tänka på ett band som WINTERFYLLETH för min del, medan det överliggande lagret ibland luktar… POPSICLE. Det norrländska bandet med sådan osviklig känsla för fästande melodier och vackra slingor (googla, barn, googla…).

Det borde inte gå att förena, med DEAFHEAVEN gör det ändå, och för det ska de saluteras och hyllas.

Mitt ex av skivan kom i digipack, och innehåller typ ingenting. Innanmätet är helt rosa, det finns ingen booklet eller någon information överhuvudtaget, och till och med texten är – som du ser – förgänglig och en aning dold.
Allt som framgår är låtarna.
Dream House.
Irresistable.
Sunbather.
Please Remember.
Vertigo.
Windows.
The Pecan Tree.

Eller, om du så vill, som nedan.

 

Bandet är amerikaner dock, och ”Sunbather” är deras andra platta efter debuten ”Rhoads To Judah”. (mer om dem här) Det förvånar mig en aning, jag har ofta lite svårt för när jänkarna ska göra black metal – men detta gillar jag skarpt. Kanske för att det inte bara är black metal? Dessutom är det Midsommar nästa vecka, och det här är – trots sitt amerikanska ursprung – ett alldeles utmärkt soundtrack till vårt svenska midnattsljus.

Du gör hur som helst bäst i att lyssna själv, och jag tycker att du ska köra från start till mål. Det är en sån skiva, motsatsen till ”spelliste”-skivor alltså. Det ena spåret är beroende av att du kommer in i det med känslan från det andra, så det blir en helhet (…och med det sagt så är nog ändå öppningsspåret Dream House min favorit på skivan..).

DEAFHEAVEN ”Sunbather” är, tycker jag själv, ett lite knepigt men alldeles fantastiskt Tips för dig med lite tålamod!