Allt är Martin Metallbibliotekariens fel. Eller förtjänst, beroende på hur man ser en besatthet. Han tjingade finska DAWN OF SOLACE kommande platta ”Waves” just innan den kom i vår interna WeRock-tråd på Messenger, och det fick mig att först lyssna på singeln Lead Wings, och sen leta mig bakåt till den här skivan.
”The Darkness”.
Och sen var det liksom kört.
Den här skivan bara flyttade in och vägrade att akta på sig. Januari 2020 kan skrivas i dess tecken mer eller mindre från start till mål. Låten I Was Never There tog plats som Bäst Just Nu på Hårdrockskväll precis i början av året, men jag ska vara tydlig: den här skivan är verkligen ingen ”en-låts-skiva”. Det är en urstark platta från start till mål, även om den ju faktiskt är ganska kort. 39 minuter, men man ska då betänka att den startar med ett ganska meningslöst intro i form av Dying Daylight, och ett ganska meningslöst outro i form av Avalanche. De två tillsammans är typ fem och en halv minut, så kvar återstår egentligen bara 6 låtar och ca dryga 33 minuters musik.
Nu är det ju 33 magiska minuter, så det spelar kanske mindre roll.
Första riktiga låten Wings Of Darkness Attached On The Children Of Light är ett fint exempel på det här, den börjar med lite gulligt gitarrplock – men när den brakar igång på riktigt, med sången och gitarren och allt så skiter man nästan på sig om man har hög volym. Av överaskning. Och sen av glädje, för gosse – det här svänger! Skivan fortsätter sen med otroligt fina och nämnda I Was Never There innan vi får Dead Air och I Am Chaos, I Am Destruction – två mycket fina spår som sätter sig som berget. Winter Song är en stämningsballad, och sen avslutas kalaset med ruggigt svängiga Wrath Of Gods Amongst US, en låt som gör det mer eller mindre omöjligt att sitta still när du hör den. Riffet i kombination med hur sången är fraserad är rent guld, för att tala klarspråk.
”The Darkness” står registrerad med utgivning 2006, och med en enda medlem i bandet på Metal Archives: Tuomas Saukkonen, som då ska hnatera gitarr, bas, trummor, sång och keyboards. Jag vet inte hur det är med den saken, på en del bilder jag har sett så är det minst två bandmedlemmar – och skivan är ju inte busenkel att hitta en fysisk kopia av med tanke på att jag upptäckt den nästan 15 år efter utgivning, så det har inte hjälpt mig.
Det spelar kanske mindre roll.
Detta är nämligen mörk, gothic metal av allra yppersta klass. Av den där sorten som faktiskt gör en beroende, och har du väl börjat spela ”The Darkness” så flyttar DAWN OF SOLACE in för att sen aldrig flytta ut…