Rebellängeln Tipsar: CLUTCH ”Blast Tyrant”

 Okej, tiden har kommit för oss att stänga höstsäsongen 2018 när det gäller Rebellängeln Tipsar. Det är mitten av december, snart går vi in i ”listor-mode” och kommer fokusera en del på att sammanfatta det här smått magiska musikåret som passerat, och vad passar då bättre att avsluta med än…. en liten slamkrypare?
CLUTCH. Inte okända för någon av gissar jag, och de har varit i farten ett tag. På senare år har de liksom ”städat upp lite i garaget”, och ljudbilden och låtbyggena är kanske lite mer städade, men det finns förstås en ungdom även för dem.
Inte för att det har varit något som eder Rebellängeln har haft speciellt bra koll på, och man får tacka… kompis Lars! Du vet, min arbetskompis som släpade med mig på FU MANCHU? Han har ihärdigt sagt att det här, det är en av de bästa skivorna som någonsin gjorts, och för min del har jag kollat på den… försökt beställa den fysiskt (telefonen kraschade!), och liksom.. ja. Skitit i det. Till dess att en annan arbetskompis (hej Daniel!) fick tipset av Lars, lyssnade och genast gav rosor.
Ja, vafaaan. Dags då. Det här var i augusti, och..
…satan vad det svänger!
Nu är ju livet aldrig så enkelt att man kan bara gå direkt till omedelbar hyllning, ty samtidigt som detta skedde så hade Hårdrockssamfundet sin omröstning om årets hårdrockskväll – och en av de kategorier som snabbt kom fram var ”Det Svänger”.
Hence – omöjligt att outa en skiva som i allra högsta grad låg i ”riskzonen” för att väljas inför den stora kvällen.


Nu då, med mindre än en månad kvar till Hårdrockskvällen, så har eder Rebellängel valt att INTE gå med en låt från den här skivan i den kategorin (spoiler alert!), men det finns ju ingen som helst anledning att undanhålla er den storyn – eller, framförallt, skivan. För gosse, det här… det svänger.
Från inledande Mercury så trampar man verkligen gasen i botten under resten av skivan. Höjdpunkterna äro legio, men man måste nämna Profits Of Doom,The Regulator och The Mob Goes Wild lite extra. Speciellt Profits Of Doom var den låt som jag hade peggad för att släppa lös på sällskapet, då bandet liksom träffar sin sweet spot där. Det är den där sköna kombinationen av sväng, rock och fuck off alla som gör att man har kraftiga svårigheter att sitta still när den brakar lös.


Kudos Lars, Daniel och CLUTCH. Det kanske inte är en av mina absoluta favoritskivor genom tiderna, men goddämn vilket skönt sväng. Ett perfekt sätt att avsluta säsongen för Rebellängeln Tipsar… see ya on the other side!