Rebellängeln Tipsar: CHAPEL OF DISEASE ”..And As We Have Seen The Storm, We Have Embraced The Eye”

Det här är en mycket speciellt skiva, och det på flera sätt. Det första, och kanske mest uppenbara, är titeln. Den är lika lång som den är genialisk: ”…And As We Have Seen The Storm, We Have Embraced The Eye”. Smaka på det lite så inser du att det är mångbottnat och vansinnigt coolt. 
Självklart hade det inte funkat för fem öre om inte musiken hade varit cool också, men den fällan går inte tyska CHAPEL IF DISEASE i. Nej, Köln-kvartetten dansar ledigt undangenom att leverera totalt 6 stycken dunderspår.
Men… det var ju bara två anledningar till att den är speciell (minns du – namnet och riktigt bra låtar!); det krävs ju fler anledningar än så för att utnämna den som så speciell, right? 
Precis. 
Och det är därför vi måste dyka i den största anledningen, nämligen den närmast oheliga alliansen och sammansaättningen av musiken som inte liknar något annat. Det här är nämligen musik som har valt att kombinera såväl dödsmetall av klassiskt snitt med.. 70-talsrock! Ja, du läste rätt: en låt kan starta med klassiskt tvåtakt och HM-pedal i centrum för att sen totalt fuzza ut och svänga loss i ett jam som skulle få LED ZEPPELIN att le.
Det är totalt knasigt, och helt galet på alla logiska plan.
Men det funkar vansinnigt bra på det emotionella och musikaliska planet.

Det var Stones som spelade CHAPEL OF DISEASE i samband med Hårdrockskvällen 2019, och det var ju en jäkla tur. Personligen hade jag aldrig hört talas om bandet, men jag är såååå glad att jag nu har koll på dem. Stones spelade öppningsspåret Void Of Worlds om jag minns rätt (för övrigt ett alldeles utmärkt exempel på bandets galna blandning!), men herrar Laurent Teubl (gitarr, sång), Cedric Teubl (gitarr) David Dankert (trummor) samt Christian Krieger (bas) har snickrat ihop en skiva som funkar hela vägen.
Oblivious/Obnoxuíos/Defiant är läcker halvpunkig döds med samma gammel-rock-sväng, Null är nog skivans bästa spår och avslutande 1000 Different Paths samt The Sound Of A Shallow Grey (alltså… titlarna!!) är episkt flummiga utan att för en enda sekund bli flummiga. 
Konstigt?
Jo, men liksom… det är skitbra låtar med sammanhållen struktur, trots att det är låtar som verkligen rider på kosmiska känslovindar.
Egentligen är det rätt enkelt att konstatera att det här, det är musik som knappt går att beskriva med ord. Det kräver att du lyssnar själv, så det är väl lika bra att vi går dit direkt. Varsegod, detta är CHAPEL OF DISEASE och deras tredje platta, mästerverket ”…And As We Have See The Storm, We Have Embraced The Eye”!