Finns det någon bättre känsla i världen än att upptäcka en ny platta med helt äjvla magisk doom?
Antagligen inte.
Så det här är en genväg till världens bästa känsla, trots att bandets namn är löjligt svårt och onormalt att stava till: CARCOLH. Med ”H” på slutet, inte före själva ”L” som det känns naturligt att skriva. Det är förstås petitesser, för deras ”Rising Sons Of Saturn” är en skiva som är löjligt stark, och som man när man väl upptäckt den lätt hamnar på repeat.
Ergo: låt oss upptäcka den!
Det här är alltså ett franskt band, med sin debut som kom 2018. Bandet består av Quentin Aberne (gitarrr), Benoit Senon (trummor), Olivier Blanc (gitarr), Sèbastien Fanton (sång) och Mathieu Vicens (bas), och den här kvintetten har varit i farten några år innan de kom ut med den här pärlan. Den som väntar på något gott och allt det där.
Så.
Det här är klassisk doom metal av den sort där melodi och släktskap till heavy metal är helt uppenbart närvarande. Det svänger lika mycket som det är blytungt!
Låtarna äro 7 till antalet, men ändå kommer skivan upp till dryga 47 minuters speltid, så det är inga korta pjäser man ställer upp direkt. Runt 6, 8,10 minuter är det vanliga köret – men man startar med snärtigt korta Eluisian Mysteries på dryga två och en halv minut. Helt okej instrumental inledning, men det är sen det händer. Det magiska. Signs Of The Afterlife. Dragonsnail. Master Of Midnight (kanske skivans starkaste – eller i alla fall mest lättlyssnade spår där det är lämpligt att starta om du är nyfiken!), And The Sun Died, Stellar Sun Of Disease. Sen avrundas allt med långa och episka Into Eternity, I Will Rise Again.
Så. Jävla. Bra!
Med det sagt – den här skivan behöver inte mycket mer text än så. Ibland är Rebellängelns Tips långa och handlar minst lika mycket om andra saker än själva skivan, men inte den här gången. ”Rising Sons Of Saturn” är platta som du ska lyssna på eftersom den är rent av skitbra, och det är en skiva som växer med antalet lyssningar. 1 varv = bra. 2 varv = lysande. 3 varv = ??…