Har du varit i Vancouver, Kanada, någon gång?
Fantastisk stad. Så läckert med havet på ena sidan och bergen på andra sidan, närheten till de stora vildmarksparkerna och ändå en stadskärna med glastorn som sträcker sig mot himlen. För egen del var det länge sen jag var där nu, 2009, men det är fina minnen.
Bra musikliv verkar de ha också. I alla fall nu. Du vet ju att ANCIIENTS är därifrån, och att de är typ det sexigaste som går runt med gitarrfodral? Tydligen har de kompisar också. Det var i ett inlägg på Fejsbok som de tipsade om BLACK WIZARD från samma stad, och efter ett par varv på YouTube var det förstås bara att hala upp lädret, logga in på Discogs och lägga en beställning. ”New Waste” heter plattan, och musiken som bandet bjussar på är hårdrock med bluesiga inslag. Det påminner inte om det där meckandet som man kanske annars hittar hos akter som eder Rebellängel gillar (på tal om ANCIIENTS, MASTODON, BARONESS och sånt), utan är ganska rättfram rock’n’roll-stöpt hårdrock.
9 spår, helt utan blunders och med några riktiga toppar. Lite som staden Vancouver alltså. Inledande Revival är okej, andra spåret Harsh Times helt fantastiskt, tredje låten Laughing & Lost påminner mig i låtuppbyggnad och framförande om svenska GRAVEYARD.. och på så vis fortsätter det. 70-talet går igenom, men det är framfört med en hårdare kant som gör att spår som Vivian Girls, Eliminator eller Waiting For inte går i ”retro-fällan”. Skivan avslutar med Final Ripper, en sån där låt som man liksom finner sig nynna vidare på. Klassiskt knep, att lägga en sån i slutet som gör att man vill gå på repeat. Och det funkar ju!
Påtagligt genom hela skivan är gitarrspelet. Det är rätt okomplicerat – riffen är relativt rakt på – men fullt av själ. Herrar Daniel Stokes och Adam Grant (även sång) har ett fascinerande bra samspel och växlar riffen mellan varandra på ett sätt som gör den här skivan riktigt härlig att lyssna på i lurar, då man verkligen får känslan av att den ena gitarren kommer in och förstärker andra varvet på riffet och så. (Ett bra exempel är inledningen på Eliminator) Eugene Parkomenko bankar skinn och Evan Joel spelar bas, och kollar man bilderna inser man att detta är ett gäng rocksluskar. True rock’n’roll, liksom. Innerkonvolutet innehåller bilder på bandmedlemmarna tagna i svettiga live-sammanhang, och baksidan av det hela pryds av en bild på en sliten van, antagligen en som rullat massor av mil för att ta gänget till spelningar.
Det är också känslan som finns över hela plattan.
Hårdrock med svettig livestämning.
Fick jag önska en enda sak som förbättring vore det skivan var lite mer påkostad när det kommer till ljudbilden, ett spår som Harsh Time hade kunnat bli en dunderhit med lite mer punch och djup. Nu är den fortfarande snorbra, och skivan som helhet rullar varv på varv, så man har ju inte misslyckats helt direkt. men ändå. Det hade ju faktiskt kunnat bli ännu bättre!
”New Waste” med BLACK WIZARD alltså. Så här går det till när det svänger!