Finska BEFORE THE DAWN är ett sånt där typiskt band som glider under radarn på de flesta, trots att man egentligen förtjänar ganska mycket uppmärksamhet. Man ligger på Nuclear Blast – en stor etikett med mycket muskler till marknadsföring men som samtidigt har en miljon andra band, typ – och ett bandnamn som är lite sådär anonymt. Lite intetsägande.
Jag hade sett namnet, sett bland annat denna skiva (”Rise Of The Phoenix”) men struntat i att kolla in dem. Tyckte inte alls att de stack ut eller verkade vara så pass intressanta att jag skulle lägga tid på dem i den veritabla skivflod som rinner dessa tider.
Det ändrade sig i samband med att en av medlemmarna på en hårdrockskväll spelade ett spår från den här plattan i början av år 2014. jag har för mig att det var vad som kan kallas titelspåret (även om det faktiskt heter Phoenix Rising och inte Rise Of The Phoenix), men jag är inte säker.
Det spelar faktiskt mindre roll, det viktiga var att det stack ut då.
Bland totalt ca 100 spelade låtar, 9 timmar hårdrock, så var detta en av de akter som stack ut ordentligt.
Det säger en del, tycker jag, och jag letade reda på och köpte plattan bara någon vecka senare. Det har jag verkligen inte ångrat, för dels har detta blivit en kär träningskamrat (speciellt på löpturer, mer om det här) och dels har det blivit en sån där skiva som jag stundom plockar fram för att tipsa kollegor och vänner om.
Det bygger dock förstås på att du gillar den här typen av musik.
Melodisk döds med inte så lite känsla av Göteborg i sig, kanske aningen mer episkt.
Stundtals rensas det friskt, ibland får en svidande vacker pianoslinga mitt i alltihop, men oftast får man brottartunga refränger som sitter som en trikå på Karelin.
Skivan innehåller 8 låtar plus ett intro i sitt original (mitt ex har lite bonusspår på gamla demos och så, bra även de men låt oss här hålla oss till det som följer med den vanliga plattan), och egentligen kan man räkna upp varenda ett av dem som starka.
Det finns inget svagt spår av dessa åtta.
Men.
Ska man nu till nöds tvingas rangordna lite så tycker jag väl svänget i Cross To Bear och de lite vemodiga episka känslorna i Perfect Storm och Fallen World är lite extra bra. Bästa exemplet på hur bandet låter 2012 (som skivan är ifrån) kanske ändå är Throne Of Ice, som sveper från finstämt gitarrplock till smittande melodisk döds i mellantempo, allt drivet av en melankolisk gitarr. Jag tycker inte den är bäst, men det är ett bra ställe om man vill börja och provsmaka på BEFORE THE DAWN, tycker jag.
Bandet i sig är en trio där huvudmannen Tuomas Saukkonen hanterar sång, gitarr, keyboards och allt skrivande av material. Med sig har han Juho Raihä på gitarr och Pyry Hanski på bas medan trummorna hanteras av icke-officiella bandmedlemmen Joonas Kauppinen på sessionsbasis. Hela klabbet är snyggt ihopskruvat, och även om det faktiskt ibland blir tydligt att det är en sån där typisk Nuclear Blast-produkt (det kan liksom kännas i ljudbilden och paketeringen ibland) att det riskerar att bli en i mängden så faller man aldrig i den fällan. Anledningen är, förstås, låtmaterialet.
BEFORE THE DAWN och ”Rise Of The Phoenix” är ett bra Tips för dig som gillar den melodiska sidan av IN FLAMES riffande, som kan ha en soft spot för metal core och som vet att den där lite vemodiga finska tonen gör all melodisk metall en aning bättre.
Kolla in!