Rebellängeln Tipsar: ANCIENT ASCENDANT ”Echoes & Cinder”

Ja, vafanken. 
Det är väl lika bra att bara börja mata av de där skivorna som liksom är ett måste, eller hur? De där skivorna som du egentligen borde ha kollat när du läste om dem första gången, men kanske inte hunnit med. De där skivorna som fått en sån där effekt att de nästan blivit ett med Rebellängelns väsen. De där skivorna som verkligen ska finnas i din hylla.
Jag tänkte att vi kunde tugga av ett par sådana under de närmsta veckorna, de som kanske inte är helt oväntade som Tips, men som ändå måste klaras av eftersom de liksom hör till ”baspaketet”, och jag vet inte om det finns så väldigt många bättre sätt än att börja med den av skivorna som placerade sig allra högst i den här katergorin när det gäller årsbästalistan 2014?
Antagligen inte.
ANCIENT ASCENDANT är en brittisk/svensk grupp som hamnade under min lupp i samband med att Werock-redaktör Martin Bensch recenserade ”Echoes & Cinder”– Det gjordes på att sådant sätt att det inte fanns mycket att tveka på – detta var tvunget att hamna i spelaren hos undertecknad, och jag köpte plattan blint. 
Det finns trots allt inte många personer som jag litar så blint på som herr Bensch när det gäller musik, och i detta fall visste jag liksom att det skulla vara bra redan innan jag tryckte ”play” första gången. 
Det var det också.
Recensionen på den gamla Metalyze renderade i en betygsfemma, och man kan förstås läsa i den för att verkligen gå på djupet med hur jag tyckte om skivan. 
Med tiden kan jag dels säga att den här skivan har blivit en av mina favoritträningskamrater med sin kombination av sväng och driv, samt att det är en av de där plattorna som liksom aldrig tycks träffa botten. Jag har inte lessnat på den alls, trots alla dessa spelningar och varv, och det säger en hel del. 
Det enda som varierar är faktiskt mina favoritspår.
Initialt var det Riders och Fueling The flare, och de är forstsatt verkligt bra…men de är inte längre mina favoriter, antagligen för att de kanske är mest lättillgängliga. Därefter hade jag en period där To Break The Binds och Patterns Of Bane var mina höjdarpunkter på skivan, men faktum är att även de har fått ge vika en aning med tiden, och nu är det istället inledande och avslutande Crones To The Flames och Caged In The Tunnels Of Time som får det att ticka lite snabbare för egen del.
Måhända är det ännu ett tecken på kvalité, det där att skivan som helhet håller med tiden medan favoritspåren växlar, eller så är det bara så att ”Echoes & Cinder” är som en lök och det tar tid att skala av de yttersta lagren.
Jag bryr mig faktiskt inte, eftersom löken i så fall är väldigt väldigt bra.
Det här Tipset tänker därför inte ta upp mer om medlemmar, bakgrund eller bandets övriga historia eller diskografi. Du får som sagt läsa recensionen sedan förr om du vill veta mer (och se bandets egna kommentar om det hela), men egentligen ska det verkligen inte behövas.
Det här är en skiva som står på helt egna ben, som du behöver ge tlite tid och som behöver finns i din skivhylla.
ANCIENT ASCENDANT ”Echoes & Cinder” kommer när historieböckerna om hårdrock skrivs att räkans till genombrott, och du kommer att se den på allehanda sammanställningar över viktiga skivor. Det finns bara ingen anledning att vänta till dess.
Kolla in den här plattan med en gång, tycker jag!