Wolf Pale Moon Ale. Namnet är ju fantastiskt i sig, och bakar ihop bandets härliga attityd med vad man faktiskt får. En bra bärs med fin beska, en öl som är en ”riktig” pale ale och håller sig alldeles förträffligt sådär i mitten. Inte för alkoholstark så att man kan ta mer än en, inte för extrem så att det blommar av humle i truten på en efter ölen. Stabil, precis som bandet WOLF och deras heavy metal. Jag gillar ölen, jag tycker att det är en av de trevligare som Heavy MetAle har i sitt sortiment och framförallt passar den alldeles utmärkt till mat. Skaldjur, grillat, rostad bäver – det funkar. Lite som musiken, igen. Förfest, ensam i gymmet, när du ska läsa – det funkar. Som vanligt med ”Rebellängeln dricker…” så är det inte här du ska kika för att få den perfekta beskrivningen av smakerna. För det rekommenderas dels bildsviten nedan med lite inspiration och smaknötter och ”klockor” från Systembolaget (ja – du kan beställa den här styckvis om den inte redan finns på hyllan på ditt lokala Systembolag!), och dels Hopmaestros utmärkta beskrivning av just Wolf Pale Moon Ale.
Du ser ju. Lax, grillar kyckling… och får rätt bra betyg på Untappd. Fint så. Ska vi parkera det där med hur ölen smakar (bra) och när den passar (alltid), och istället kolla på det musikaliska? Jag tycker det – och jag tycker att vi ska börja med själva vargen. Det känns ju som om just vargen har varit en ledstjärna och inspiration för hårdrockarna sen urminnes tider. Texter, koncept – allt passar liksom som handen i handsken. Egentligen är det nästan märkligt att det inte fanns ett annat band som nöp just bandnamnet WOLF, för i ärlighetens namn är det ju såväl ett av de bättre (möjligheten att göra merch känns oändlig, likväl som enkelheten och slagfärdigheten i namnet) som det är ett av de mer uppenbara. Varg. Wolf.
Den första låten jag personligen tänker på om det ska associeras till just Wolf är nog RAINBOW med den gode Ronnie James Dio på sång, då Run With The Wolf är ett av spåren på den alldeles fantastiska ”Rising” från -76. Låten i sig är varken den bästa eller mest kända från skivan (där antar jag att du får räkna upp Tarot Woman, Starstruck och Stargazer istället..), men den är lik förbaskat den låt som ploppar upp i min skalle. Den och en svenska sak, GRAND MAGUS högerslägga Wolf’s Return från skivan med samma namn från 2005 – men i det fallet beror det nog kanske mest på att låten i sig verkligen sticker ut. Det bits, nästan.
Mest kända låt med vargen som tema eller i titeln? Vet faktiskt inte, men kommersiellt lär väl METALLICA ha en god chans på segern efter alla framgångar med sitt svarta album. Där var ju som bekant en av låtarna Of Wolf And Man, och rent spontant gissar jag att det i stort sett inte finns en enda av Heavy MetAles läsare som inte hört den låten… Dessutom kanske den fångar en hel del av hårdrockens essens. Att vara såväl av man som av varg. Kombinationen av Svensson-liv och sökandet och rebellkänslan. Samhörigheten i hårdrocksflocken. Ylandet. Inte minst ylandet.
Så. Svenska WOLF då. Jag har en begränsad mängd plattor med dem.
Kan du din diskografi och dina omslag så ser du att det är två stycken lite äldre alster – ”Black Wings” från 2002 och ”Evil Star” från 2004 – samt senaste alstret ”Devil Seed” (2014). Bandet har ju släppt ytterligare 4 plattor sen debuten 2000, och eftersom jag har ett digitalt ex av även ”The Black Flame” från 2006 (vete fan hur jag fått tag i det? Promo, fulkopia? Kan inte för mitt liv minnas…) så kan man väl säga att det är en 50%-ig täckning ganska precis. Det stämmer också rätt väl i hur mitt förhållande varit med bandet. lite av och lite på.
Ändå ska det sägas: jag gillar WOLF.
Kanske gillar jag mest att bandet kör sitt race. Är rak, smittsam heavy metal populär eller inte för tillfället? Spelar ingen roll. Finns det klassiska skivor med klassiska band som man aldrig kan mäta sig mot i hårdrocksfansens bedömning? Skit i det. Knöligt att bo utspridda i Sverige (Örebro, Stockholm) och ha en trogen skara fans i exempelvis England? Fuck it. Vi kör. Ylar mot himlen och står för vad vi tycker om och tror på.
Den kompromisslösheten hörs ofta i musiken. Det är kanske inte den mest komplexa och avancerade hårdrocken som någonsin skrivits, men som vi alla vet är bland det svåraste som finns att få till just det där enkla. Att hålla sig på sin stig utan att bli tråkig. Att hålla stringens och ändå förbli relevant. Läs gärna undertecknads intervju med frontmannen Niklas Stålvind så får du än mer kött i soppan.
Av alla Heavy MetAles öl så kanske det är Wolf Pale Ale som allra bäst matchar ihop bandet, musiken och ölen.
Nu bullshit. Rakt på. Men med så mycket integritet och finess att det svåra verkar enkelt.
Real Ale and Real Music for True Bastards!