Har ni tänkt på hur livet är ibland?
Att det liksom inte följer en medveten tanke och plan utan liksom bara…blir. Som den här bloggen. Det var nog aldrig tänkt att det skulle bli så här, egentligen. Det startade en dag när jag var hemma med min äldsta grabb, då han var en liten kotte och jag var pappaledig. Han sov på dagarna och jag behövde skriva något. Satte mig vid datorn och… började skriva lite. Det blev en blogg. Så småningom blev det ett gift, och det slutade med att Metalbloggen kört i mer än 5 år på den gamla metalyze-adressen. Det slutade med att Heavy Metale hittade undertecknad, och att det numer är ganska organiserat. Planerat. Så det kan bli.
Jag tror inte det är helt ovanligt avseende musik heller, speciellt om man läser en del i biografier och annat. Där band blir som de blir på grund av omständigheter som de liksom inte tänkte sig. Att ett gitarrljud kommer från att man bara hade en förstärkare som egentligen var gjord för elbas och därmed skapar något som låter skithäftigt, eller att sångaren slutade och någon annan var tvungen att gasta under en repetition – vilket visar sig vara den hemliga magiska ingrediensen.
När det gäller hårdrock i den tyngre skolan så kan man liksom säga vad man vill – rötterna är BLACK SABBATH, vill jag hävda. Utan dessa mörka hjältar från Birmingham, UK, så hade inte genren varit lika brutalt tung – och jag har ständigt tänkt att anledningen till det bandets till stora delar kommer från att man var tvungen att stämma ner gitarren som en följd av Tony Iommis olycka då han förlorade fingertopparna. Att han var tvungen att ha lösare spända strängar för att kunna trycka ner dem med sin hemgjorda fingertoppsproteser – en tanke som stöds i den här boken:
Boken är rätt okej, men kunde vara bättre (recension här). Dock så kan man konstatera att Citatet denna gång ställer mina tankar om hur det gick till på ända. Fortfarande inte genomtänkt, men med en annan grundanledning till att BLACK SABBATH låter som BLACK SABBATH…
”I många av dom bluesklubbar vi spelade pratade folk så högt att vi inte hördes genom sorlet. Så vi skruvade upp volymen. Sen skruvade vi upp högre och högre och halkade liksom in i den där Black Sabbath-grejen. Det bara hände.”
Tony Iommi, BLACK SABBATH. Maker of heavy metal-riffing.
Oavsett varför – vi får vara tacksamma för att det blev som det blev. BLACK SABBATH är fan bäst!