Jag gillar inte MARILYN MANSON. Artisten/musikern, det han skapar. Har aldrig fallit för den där typen av industriell goth som han producerar, och även om det finns en eller två skivor i hyllan med just MANSON så vete fan hur de hamnat där. Jag lyssnar aldrig på dem. Individen Marilyn Manson däremot, det är en figur som jag anser vara ganska viktig framförallt i USA. En person som avviker från mallen och normen, som ställer obekväma frågor och ifrågasätter gamla invanda mönster.
Det behövs.
Just nu är det förstås ingen som inte är medveten om den förhöjda hotbilden som finns i främst Europa. Den har funnits på flera andra platser länge och legat och pyrt ett tag i vår närhet innan det hela flammade upp igen i samband med dåden i Paris häromveckan. Fruktansvärda dåd förstås, men tyvärr inte så oväntat.
Oavsett vilken Gud och vilken organiserad religion man tillhör så tycker jag att det verkar gå väldigt fort att man fördömer andra. Vi och dom. Vi som har rätt i allt, de som gör fel. Påminner en del om extrempolitiska åsikter, men på något sätt går det liksom ännu fortare inom religion, det där att rättfärdiga sina egna ”ofelbara” åsikter. Och kanske är det Marilyn Manson som sätter ord på det bäst av alla?
”Jag vägrar att ta till mig andras gudsuppfattningar. Det borde ingen göra. Ingen kan ha tolkningsföreträde på vad Gud är.”
Marilyn Manson
Alltså, i översättning: ge fan i att behandla andra illa för att de inte tycker som du. Ägna din tid åt att komma fram till vad som är viktigt för dig och hur du vill leva ditt liv och jobba med det istället för att härja runt med alla andra. Gäller förstås oavsett om du använder ras, religion, sexuell läggning, utseende eller vad det nu månde vara som ursäkt, grundtanken är detsamma: låt alla få vara sig själva. Kan du inte leva med den grundtanken så gör något åt dig själv och din attityd.
Eller, som vi rockers brukar skämta:
