Ozzys bästa strängbändare?

Förra veckan: lite minigitarrer där bland annat Zakks härliga Les Paul med svartvita cirklar på fanns med och dessutom ny (fantastisk) singel med legendaren OZZY OSBOURNE. Härliga tider, och något vi ska följa upp nu med en enkel fråga som samtidigt är skitsvår.

Vem av de här fyra herrarna är/var bästa gitarristen som Ozzy haft?

Från vänster till höger ser du Randy Rhoads, Zakk Wylde, Jake E Lee och Gus G.

Randy Rhoads var ju första gitarristen, och medverkar på klassiska skivor som ”Blizzard Of Oz” och ”Diary Of A Madman”.

 

Här finns låtar som Crazy Train, Mr Crowley, Goodbye To Romance och I Don’t Know, men alla återfinns ju på första plattan som är väsentligt starkare. Randy gick ju tragiskt bort i samband med att man kraschade ett hobbyplan under en stop på turnén, och för egen del är det nog klassiska ”Tribute”, liveskivan som hyllar just Rhoads, som är min starkaste koppling med gitarristen. Där får han leva ut på flera klassiska SABBATH-låtar dessutom.

Ersättaren hade knappast ett lätt jobb, men ingen kan säga att han inte tog tag i utmaningen på ett bra sätt, Jake E Lee. Klassiska skivor med honom är såklart dessa två: ”Bark At The Moon” och ”The Ultimate Sin”.

Titelspåret på ”Bark At The Moon” är ju en riktig klassiker, men annars är det den röda ”The Ultimate Sin” som är undertecknads favorit, med låtar som Secret Loser, Killer Of Giants, Shot In The Dark, Lightning Strikes, Never Know Why… en riktig toppenplatta. Dessutom gillar jag skarpt Lee’s fortsättning med BADLANDS och deras två plattor. En gitarrist med riktigt bra känsla.

Kanske är Zakk Wylde den vapendragare som över tid varit närmast Ozzy? Ung när han kom och debuterade på ”No Rest For The Wicked”, och sen mer eller mindre närvarande under flera år – ända fram till ”Black Rain”. Personligen är det nog ändå de två första skivorna som är de starka upplevelserna.

Gosse, här regnar det dunderlåtar på båda skivorna. Miracle Man, Bloodbath In Paradise, Tattooed Dancer, Devil’s Daughter på den första – och Mama, I’m Coming Home som har sällskap av Mr Tinkertrain, Road To Nowhere och det fantastiska titelspåret på den andra. Goda tider detta, och Zakk har ju dessutom skapat en egen karriär med BLACK LABEL SOCIETY. Som egen karaktär står han nog starkast?

Sist ut av dessa fyra är Gus G, som kanske fick lika mycket uppmärksamhet för sitt eget band FIREWIND som för sin medverkan på ”Scream”.

Det här är inte OZZY’s bästa skiva, men det blir ändå tydligt när man spelar den att det är en kvalitet i låtskrivandet som få når. Problemet är nog snarast att den jämförs med så klassiska plattor och låtar, och det är ingen lätt sits. Gitarrspelet är det verkligen inget fel på, och Gus G var under flera år den som höll showen levande, så att säga.

Svårt val, men som man säger i klassiska gamla ”Highlander”. There can be only one. Vem väljer du?