Nu Spelas: THE SWORD ”Warp Riders”

Känner du dig helt stinn av ägg och godis såhär efter påsk? Letar efter musik med rätt sväng så att du kan förlora dig i yster dans och skaka ner alla de där kalorierna på ett bra sätt?

Det här är skivan, kanske en aning oväntat med tanke på undertecknads sågning av 2015 års ”High Country”, den senaste plattan med THE SWORD som jag gav chansen, den som blev droppen som fick ”bryr-mig-inte-längre”-bägaren att rinna över… men: Jag fullkomligt älskar ”Warp Riders”! Tillsammans med de två första plattorna ”Age Of Winter” (som innehåller låten Freya, bandets kanske mest kända rackarrökare!) och ”Gods Of The Earth” (med bandets kanske bästa enstaka låt How Heavy This Axe!) är denna platta från 2010 fullkomligt nödvändig i alla skivhyllor med självaktning. Som skiva betraktat är det bandets bästa helhet, och den hänger ihop på ett sätt som få andra alster gör,

Detta är en konceptplatta som handlar lika mycket om rymden och en resa därigenom som – i alla fall i min tolkning – om att göra en inre personlighetsresa, med de motstånd och svårigheter det kan innebära. Skivan är uppdelad i två delar:

Part 1: The Archer & The Orb som innehåller låtarna Acheron/Unearthing The Orb (en instrumental sak som egentligen bara inleder historian), Tres Brujes (där vi känner igen svänget som THE SWORD kan bjuda på), Arrows In The Dark, The Chronomancer I: Hubris (som båda visar en mer melodisk och lite återhållsam sida av bandet) samt Lawless Lands (skivans bästa låt och en låt som med någon som helst rättvisa i världen blivit en dunderhit utan dess like!).

Part 2: The Android & The Sword där låtarna heter Astraea’s Dream, The Warp Riders, Night City (skivans näst bästa spår i mitt tycke), The Chronomancer II: Nemesis och avslutande (The Night The Sky Cried) Tears Of Fire.

Ren och skär njutning. Lyssna, och dansa!